Califonia



Califonia spelades när hans kompisar bar kistan med Anton ut från Kyrkan







BEGRAVNING



28/9-07--28/9-09
IDAG ÄR DET 2 ÅR SEN ANTONS BEGRAVNING







IDAG ÄR EN TUNG DAG

JOBBAT HELTID IDAG. FÖRSTA DAGEN. VET INTE ÄN HUR DETTA SKA GÅ.
BÖRJADE I ALLA FALL INTE BRA.

SKA VILA NU IKVÄLL, FÅR VI SE I MORGON.

MIN KROPP FUNGERAR INTE SOM DET GJORT FÖRRUT. ABSOLUT INTE HUVUDET.


                                          KRAM KICKI


September



September är en månad jag inte tycker om. Det är för många tråkiga och hemska saker som hänt denna månad. Det fortsätter hända tråkiga saker.
Idag är det torsdag och jag känner mig väldigt trött och seg. Har varit en intensiv vecka. Ska försöka vila mig men har svårt att koppla av.
 
Imorgon tar min sjukskrivning slut. Jag var sjukskriven helt i 7 månader och sen jobbat halvtid. Vet inte hur jag kommer att klara det och vet heller inte om jag kunde fått förlängt. Kanske skulle kollat upp om jag kunde fått öka 2 timmar i taget. Jag har lagt mycket energi och kraft på att förklara och försvara mig mot FK. Det är något jag tycker att man ska slippa i min situation.

Jag är inte sjuk men kroppen fungerar inte och då är den i sorgeläge och man är inte den som klara att jobba. Klara man inte att jobba pga att kroppen är utslagen ska man inte vara på sitt jobb.
Få man ta det in sin egna takt och lyssna på sin kropp är jag säker på att man kommer tillbaka.

I mitt fall är det ju inte bara jag i familjen som är drabbad.

Vi kämpa hela familjen varje sekund, varje minut, varje timme, varje dygn, varje vecka och varje månad att orka.
Saknaden och längtan är ja det finns inga ord att skriva hur det är.

Läs mina flickors bloggar

www.jagheterhanna.blogg.se

www.jagheterwilma.blogg.se

                                                                                              Kram Kicki

 



 


Anton

I tisdags var det 2 år sen Anton dog. Vi stack iväg till Göteborg. Kände att vi behövde komma hemifrån hela familjen.
Det var tre dagar som vi gjorde vad vi ville. Bodde på ett jättefint hotell med loft och det gillade både Hanna och Wilma.
Vi var på Liseberg i söndags och det var mycket folk något jag inte trodde det skulle vara.
Hanna och Wilma åkte det mesta och de hade kul.
Jag kände att Anton var med för han älskade Liseberg. Han hjälpte systarna att åka det de inte vågat förut det är jag övertygad om.

Förra året när det var ett år hade vi en minnestund för Anton.
Det kändes bra att samla de som stod Anton nära och som finns för oss nu.

 

        


      
 Amanda, Antonia, Gerda, Jennie och Pontus sjöng många fina sånger.
Jag berättade om året.
 Hanna läste sin egna text
och Prästen Conny pratade.

Efter var det fika.




                   


Sen besökte vi Antons grav och sen vidare till olycksplatsen.




2 år kan inte förstå att tiden bara går.


                       Kram Kicki


Sista dikten för idag god natt

Besöket


Om du sent en kväll
känner en svag vind nära dig
bli inte rädd
Det är bara min själ
som reser för att besöka dig
och lämna en mjuk smekning
på din kind
önskar dig god natt…

                               Okänd


Erik Linder



Erik Linder
Jag tycker om hans sätt att tolka alla låtarna på hans skiva.
Har lyssnat mycket på honom och allra helst högt i bilen.
I cabben men jag har haft taket på för andras skull........

  Kram Kicki


En dikt till

I mitt hjärta finns Du Anton

I hjärtat finns ett rum
som bara är för dig.
Och var jag än tar plats
så finns du här hos mig.

Jag hör din varma röst
som inspelad musik.
Jag lyssnar om igen
för den är helt unik.

I mörker och i ljus
ditt ansikte jag ser.
Ur minnet tar jag fram
de bilder där du ler.

Men ibland allt du är för mig
finns något svårt att bära,
min längtan efter dig
när jag inte har dig nära.

                               Siv Andersson

Jag älskar dikter och samla på dem. Har du någon fin dikt som passa mig skicka den gärna. 
                               Kram Kicki <3 


Sorg

Sorg

Låt mig få gråta – det gör så ont
Be mig inte glömma – det vore att förneka
Säg aldrig att tiden läker alla såren – skorpan rivs lätt upp
Be mig inte vara stark – jag har förlorat allt.
Hjälp mig att hitta meningen – jag finner ingen.
Säg inte att du förstår – om du aldrig själv drabbats
Ord är överflödiga – räck bara ut en hand

                                                       Agneta Thorslund


Igen


Denna dikt stämmer

Säg mig hur???


Alla verkar veta hur allt ska vara.
Hur man ska känna, vad man bör klara.
Nu har det gått två år.
Sörja man inte längre får.
Man borde tänka på allt fint man har.
Allt det andra som finns kvar.
Vad ska man göra när kroppen värker och hjärtat blöder?
Ge mig det koncept ni tror jag behöver.
Jag kan inte sopa undan och glömma.
Det som jag innerst i mitt hjärta vill gömma.
Låt mig få sörja på mitt sätt.
Tror inte att något sätt är rätt.
Varför måste jag min sorg försvara?
Kan någon det för mig förklara?

                                              Agneta Thorslund


Minnesannonser




15/9-08



15/9-09


                               Kram Kicki


15 september 2007

Den 14 september 2007
Jag minns den i alla steg.

När vi blev utskickade från Anton.
Besked efter besked .
Läkarna kom tre tillsammans och berättade .
De kom in tre gånger och för varje gång var det värre och värre.
Sista gången kom det man aldrig vill uppleva
ANTON ÄR HJÄRNDÖD OCH HAN KOMMER ATT DÖ.
Jag sa direkt att vi skulle stänga av alla maskiner men läkaren sa att man väntar ett dygn.
Kl 8.00 på lördagen den 15 september skulle alla maskiner stängas av.
Jag minns att Anders ville till Anton direkt
och jag ville stanna kvar själv i rummet en stund 
men läkaren ville inte lämna mig själv  men till slut fick jag som jag ville.
Jag behövde vara för mig själv!! 
Detta hemska rum vi satt i.
När han operearades utan smärtlidniring för att se om han reagerade.
Hur Anders och jag satt hos Anton i denna chock.
Han skulle dö och jag vet hur mycket jag viskade till honom och jag hoppas verkligen att han hörde.
Hur jag höll i hans händer och hur jag kramade honom.
Mitt älskade barn som jag burit inom mig i 9 månader och som jag fött
och varit så nära i 17.5 år.
Jag kunde inte förstå.
Det rann tårar från hans ögon och jag torkade och torkade både hans och mina.
Jag minns också hur personalen tvingade i oss mat.
Jag vet att jag inte ville ringa dem hemma förrän Wilma varit färdigt i skolan
för att de skulle få beskedet hemma.
De ringde flera gånger och jag fick hitta på och jag som inte kan ljuga.
Sen ringde jag hem och det första Wilma fråga är "kommer Anton att dö"?
Hur hysteriska tjejerna blev och vilken panik jag fick för att jag inte var hos dem.
Alla samtal jag ringde för att se till att tjejerna fick hjälp hemma.
Ringde Cilla på mitt jobb för att berätta och få telefonnummer.
Jag fick tag i Prästen Conny.
Jag tvingade våran husläkare att åka hem med lugnade tabletter till Hanna
(som hon inte tog).
Sökte Skolpsykologen.
Skickade massor med SMS.
Många gånger har jag undrat vad jag fick min kraft ifrån.
Men jag är så glad att jag fick den kraften.

Vid femtiden kom Conny in med Hanna, Wilma, min bror, mormor, Cilla, Ludde
och sen kom Simon och hans mamma och pappa.
ännu senare kom Sören och Jocke.
Annika , Conny och Elin kom in ännu senare.
Jag har inga klockslag.

Jag är så tacksam att alla kom och det kändes skönt att de alla fick se det vi hade sett hela dagen.
Jag vet att det var jobbigt för dem alla men jag tro att det är bra att ha sett för att förstå.
kl. 01.00 den 15 september åker Min bror och Conny hem de var de sista som var kvar.
Nu var det vi ANTON, Anders, Hanna och jag.
Kl. 01.35 dör Anton.
Han valde själv och vi slappp stänga av.
Jag tro han kände att nu har dom varit här och sagt farväl och att han var färdig.
Han ville också att vi skulle slippa stänga av.



De kopplade bort alla slangar och maskiner och flyttade Anton till ett annat rum.
Vi var hos Honom i flera flera timmar.
Nu var Han död.
Hans kropp låg där i sängen men Han var någon annanstans.
Han var blå runt ögonen det var det enda som syntes av skadorna.
Han blev kallare och kallare.
Jag tog kort på Honom med min mobil.
Jag undrar hur många gånger jag har tittat på dom
för att övertyga mig själv att det är sant
HAN ÄR DÖD.

Jag är nu mamma till ett barn som är en ängel och till två barn här på jorden
       

Det har nu gått 2 år
Hur kan tiden gå????
För oss har tiden stannat.
2 År av sorg, saknad och längtan
    I våra hjärtan finns 

                DU ANTON för alltid
              


Kram Kicki





13 september 2007

13 september 2007 slutade mitt gamla liv.

Anton åkte iväg på sina inlines kl.18.00

Kl.20.25 ringde Anton hem och berättade att han blivit påkörd av en bil och att han bruttit bägge benen.

 

Jag frågar vad han är och han berätta att han är på Alsjöholmsvägen och att ambulansen är på väg.

Jag säger att jag och pappa kommer.

 

Jag kör och Anders åker och det är inte mörkt ute. Jag tycker vi åkte länge och undrar vad han är och ringer upp SOS. Vi fortsätte och kommer fram till Anton.
Vägen är avstängd och Ambulans och brandbil är där.
Anders springer först och jag pakera bilen.

När jag kommer fram ligger Anton på båren.
"Det här fixar jag jag åkte vilse" säger han.
Jag säger ja det gör du bara ta det lungt. Pappa följer med dig och jag kommer sen.
De lasta in honom i ambulansen och Anders åker med.
Jag ser bilen som kört på min son och inser att det har varit en himla smäll för Anton har åkt in genom rutan.
Jag frågar vad killen är som kört bilen och han sitter i brandbilen. Jag går dit och säger hej och att vi får höras sen. Förstå att han är chokad.

Jag går tillbaka till bilen. Det stå kö med bilar. Jag får lite kommentarer från de som står och vänta.
Jag kör hem till tjejerna för att se hur de mår.
Jag säger hur det var med Anton och sen gjeja jag lite.  Anders ringer och säger att de röntga honom.
Sen ringer han igen och undra när jag kommer för att Anton hade tappat medvetandet och att han nu är på operation.
Jag kör in direkt.
När jag kommer in sitter Anders där själv. Jag har med mig kaffe och vi dricker lite.
 

Det är en evig väntan. 
Denna ovisshet och oro den är fruktansvärd. 

Natten går. Sen kommer två in och berätta att det opererat hans ben men det är något som inte stämmer och de vet inte vad det är.
Efter en stund får vi gå in till Anton men sen bli vi utkörda för de misstänker att det vär något med lungorna. Det änns som att man ska svimma och benen vill inte bära.
När de dranerat den ena lungan får vi gå in igen.

forstättning kommer.................

Kram Kicki


ANTON

ANTON

 

 Det vackraste i livet

  kan ingen ta ifrån mig

             Minnen av Dig              

  mitt älskade barn

       När tiden är inne möts vi igen

     Saknar Dig oändligt

 

   Älskar Dig

   Mamma


2 år

 

 


2 år

Varje dag är en dag av saknad

Varje timme är en timme av sorg

Varje minut är en minut av längtan

Varje sekund är en sekund av tomhet
                                                       
                                         okänd författare 


Vi älskar dig Anton

Mamma och Pappa



2 år

Idag den 13 september 2009 är det 2 år sen Anton blev påkörd.
Hur kan tiden gå när den för oss stannat??????
2 år av sorg, saknad, längtan, tårar, tomhet och orkeslöshet.
Det finns inga ord för hur det är. Denna kamp hela tiden för att orka stå på sina ben.
Den outhärdiga smärta.
Denna värk i kroppen efter längtan till sitt barn.
Denna aldrigheten som finns hela tiden.
Aldrig få se och röra honom,
aldrig få prata med honom,
aldrig få se vad han skulle gjort nu,
aldrig få uppleva när han skulle ta körkort och köpa bil,
aldrig få uppleva när han träffade sin kärlek,
aldrig få uppleva att bli Farmor,
aldrig få mer få han sin son här
m.m.m.m.m.m.m.m.m.m.m.m.m
Det finns inga ord............................




        Nu kommer det tre tuffa dagar
13 september  Anton bli påkörd
14 september Anton är hjärndöd
15 september dör Anton

Jag går igenom timme för timme. Det vi har sett med våra ögon kan man inte ta bort.
Förra året när det var ett år hade vi en minnestund för Anton.

                                                                Kram Kicki


Sorg


Ljus


Ledig

Skönt att det är fredag och jag är ledig tom tisdag.
 Behöver den här ledigheten för att orka med dessa datum 13,14 och 15.
Jag läste att den 11/9 1978 dog Ronnie Petersson.
 Han dog i samma som Anton.
 FETTEMBOLISM.





               Kram Kicki


torsdag

Denna torsdagen för 2 år sen blev Anton påkörd

Denna tiden var jag på väg till sjukhuset och Anton opererades.

                  Kram kicki


Antonia i Idol 090909


Antonia vad duktig du är!
Antonia är 17 år och kommer från Nybro




Antonia sjöng på Antons begravning-07 och på minnestunden -08

LYCKA TILL

 Kram Kicki


Antons låt som Jennie skrivit


I denna filmen mister tjejen sin bror


Blommor

Idag fick min man blommor från Kalmar Tingsrätt
Vad har han gjort tänker ni.

Han har inte gjort någonting.
Förra veckan fick han ett brev från Tingsrätten om en stämmning.
Anders Karlssson hade gjort en hastighetsövertädelse på 7 km.
När jag vänder på sidan är det en helt annan Anders Karlsson som är äldre och han bor inte här i Nybro.
Jag bli så upprörd och ringer till Tingsrätten.
Hon som skickat papperna är inte där och jag får prata med en annan.
Hon jag får prata med ber så mycket om ursäkt och förklara att de kan söka på namn och finns man i registret så kommer det upp.
Hon säger lite käckt att det kanske är så att Min Anders har en skilsmässa bakom sig därför finns han i registret.
Jag blir helt iskall. Skilsmässa nej det är ju inte därför Anders och jag finns i deras register. Våran son har blivit påkörd och har dött därför finns vi i deras register.
Jag förklarade och hon bar om ursäkt än en gång.
Jag fick hjärtklappning och det snurrade upp allt runt olyckan och utredningen. Skilsmässa ja det hade varit bra om det varit det för då hade Anton levt.
Utredningen och att det blev nedlagt kom tillbaka.
Det var en olyckshändelse men han fick inget straff. Denna kille skulle få böter på 7 km fortkörning och han hade inte kört ihjäl någon.

Idag kom ett brev där de bad om ursäkt.
Jag ringde upp för att få förklara vad det rört upp.
Det får inte hända att man skicka sådana brev fel. Mänskliga faktorn men varför använder de inte personnummer. Jag sökte på HITTA.SE och det fanns 1844 Anders Karlsson i Sverige. Tanken kommer ju upp vilka fick våra papper om Antons olycka.
Jag rinde våran advokat men hon var inte där men hennes sekreterare pratade jag med och enligt henne var detta inte första gången.

Jag frågade Mannnen från Tingsrätten om de meddelat den rätta Anders Karlsson om vad som hänt men det hade de inte gjort. Jag sa att jag ville att han skulle få veta vad som hänt.
Jag tro inte de kommer att säga något men jag ska ringa honom om några dagar och kolla.
Jag tyckte att de skulle dra av på summan han skulle betala men då blev mannen tyst.
Men de skickade ju blommor.
Ja det var snällt men jag hade hellre varit utan detta för det rörde upp för mycket.
Dessa känslor går inte att betala av med blommor. TYVÄRR.
Jag hade planer på att gå till tidningarna och berätta för så dåligt vi har blivit bemötta av myndigheterna var detta droppen.

Ja så skör är man i denna situation.
Ska man aldrig få lugn och ro!

Kram Kicki




Tack Maria

Tack Maria för den
underbara dikten

"När en blomma bryts av
i sin vackraste blom
då blir marken så trist
och så fruktansvärt tom.
Men kanske ändå
att det någonstans finns
en äng eller undangömd skreva,
dit blommor som brutits för tidigt
får komma och fortsätta
växa och dofta och leva…

Inte kan väl den blomman
förvandlas till stoft
som av himlen har fått
både färger och doft?
Men kanske ändå
att det någonstans finns
en kärlek som allt kan förklara:
att den som har gjort
den blomman en gång
nu vill ha den tillbaks
för han kan inte mer
vara utan den bara…"

Atle Burman
Ur diktsamlingen: "En källa av ljus".


Kram Kicki


5 år




Måndag är det igen och det är inte min bästa dag. Igår söndag var det den 6 september, ett datum som jag förknippa med tråkigheter.
Hanna gjorde sin stora ryggoperation den 6 september 2004. Jag minns det som igår hur hemskt det var att vänta själv hela dagen på att operationerna skulle vara klara. När jag äntligen fick komma till henne och att jag inte kände igen henne för hon var uppsvullen i hela ansiktet. Hur dålig och hur ont hon hade.
Inte visste jag då att hon skulle få plågas i 8 månader framåt och att det hade blivit fel i ryggen. Att hon skulle vara tvungen att äta morfin så länge. Tänk hon var bara 12 år.
Att de öppnade henne efter 8 månader och hittade vad som var fel.
Vilken kamp hon hade innan hon byggt upp alla muskler igen och orkade gå i skolan.
Nej fyyyyy varför skulle hon drabbas så.

Nu är det en vecka kvar till det är 2 år sen Anton dog.
Jag känner det i hela kroppen hur ska jag samla krafter för att orka?
Jag försöker varje dag, timme, minut och varje sekund. Huvudet är som en enda klump.
Vi har tre dagar
13 blev Anton påkörd
14 låg Anton hjärndöd
15 dog Anton
Många tycker att vi ska ha en dag men hur ska vi
kunna det för det är tre dagar det är inget vi kan ta bort.
Jag går igenom timme efter timme. Jag ser allt framför mig detta hemska vi har sett.
Jag förstå det är inte lätt för de som inte sett.
 Snälla ställ inga krav på oss. Vi måste följa våra känslor, vårt huvud och kropp.
Vi lyssna på oss själva.
Vi ska inte behöva ha skuldkänslor för hur vi är.
Detta är något vi får leva med hela livet.
Vi kan inte ta bort det.
Vi kan inte få det ogjort hur mycket vi än försöker.


Igår den 6 september var det 2 år sen Eric Lind omkom i en trafikolycka. En vecka innan Anton.
Jag har träffat Erics familj genom nätet och sen i FEBE gruppen.
Här är hans minnessida.
Det är Erics mamma Cine som skriver.
Jag har läst sen jag hittade sidan. Cine skriver precis det som jag känner.
TACK CINE!
www.tillminneavericlind.dinstudio.se

Och så här skriver Cine idag.

http://www.tillminneavericlind.dinstudio.se/diary_51.html



Kramar Kicki


I den stora sorgens famn


STORSEANS

STORSEANS

När man kommer till en seans kan det vara allt från 10 till 100 personer.
Jag vet aldrig innan vad som händer och vilka som ska få budskap. Det är inte jag som bestämmer detta.
Jag har full tillit till de på andra sidan och att de kommer med budskap till dem som klarar av det just då.
Om det är första gången man är på seans kan man vara lite orolig och spänd och kanske också skeptisk och mycket funderingar på att det kan fungera. När jag har seanser pratar jag aldrig död och olyckor framåt i tiden. 
I min sanning ska vi inte veta sånt innan. När jag har seanser brukar det vara både skratt och tårar och sång. Jag älskar att få träffa nya människor och har haft äran till det på många platser från Skåne till Norrland.
En trevlig nyhet för er är att nu kommer jag och min kära syster Monika ha seanser tillsammans ibland.
Håll utkik på hemsidan när vi jobbar tillsammans. Då får ni se att man jobbar på olika sätt.
Vi ser framemot att träffa er om ni känner att detta är något ni vill och kan tänka er att prova.
Som avslut vill jag bara ge er en stor härlig puss och kram kram.
PS njut av varje dag som ni får, för tiden går så fort här på jorden.

                                                         Skrivet av Mediumet Ewa Olsson



Detta står skrivet på hennes hemsida
www.123minsida.se/ewaolsson


Läs om ni är intresserade.

Hanna och jag har haft egen sittning med Monika.
Vi ska gå igen.
Vi fick kontakt och det var helt underbart fantastiskt.
Det finns inte ord så att man kan förklara.
Det är svårt att förstå om man inte själv upplevt det.

      Ha en skön helg
             Kram Kicki


Seans

Igår var vi iväg igen.
På storseans.
Men jag blev så besviken.
Hon jobbade inte på samma vis som de andra jag varit på.
Man är så förväntasfull och sen känner man att det inte vad som man trodde.
Men det hände en positiv grej och det var till Wilma. Ska kolla om jag får berätta. Men det stämmde precis och det var spännande för henne.

Storseans i Nybro i november då är vi där igen.
Det finns många som inte tro på detta men jag TRO för jag har haft kontakt på egen sittning.
FANTASTISKT, UNDERBART, OTROLIGT ja det är svårt att finna ord.
Jag ska gå igen!!!
 Man kan nog inte förstå om man själv inte upplevt det som händer och sägs.


                             Kram och god natt från Kicki


JAG

Min tatuering




Jag vill inte ha sorg
det gör så ont

Jag vill inte känna saknad
den är outhärdig

Jag klara inte smärta
den förgör mig

Jag känner tomhet
som bara växer

Jag har fällt många tårar
men de tar aldrig slut

Jag känner sån längtan
som i ord inte går att beskriva

Jag vill ha min son här
nu

Jag vill ha mitt gamla liv
tillbaka

               Kicki


TRÖTT OCH SEG

TRÖTT OCH SEG

Jag är så trött och seg. Det känns som om någon slagit mig hårt i huvudet.
Jag kunde aldrig tro att sorg är så fysisk. Kroppen styr inte. Ont på olika ställe.
Varken huvudet eller kroppen lyssna på mig . Det är jag som får lyssna på dem.
Jag jobbar halvtid och är halvtidsjukskriven.
Snart är min sjukskrivning slut och jag undrar verkligen om jag har någon chans att får förlängt.
Det har ju gått 2 år och då måste man vara tillbaka och allt ska vara bra eller........
Det är vad många andra tro men jag vet hur det är och det är inget av det som stämmer.

Jag läste dessa ord på en annan änglamammas sida

Sorgen är som någon form av tinnitus.
 Det är ett ständigt bakgrundsbrus som ökar
vid minsta påfrestning och stiger till ett vrål vid större påfrestningar.
Man har svårt att tåla olika sinnesintryck, kan inte samla tankarna eller
koncentrera sig på något en längre stund.


Detta stämmer det är så jag har det.


  Idag har det varit underbart väder
Sånt här väder var det den dagen Anton blev påkörd.

HA EN SKÖN KVÄLL
So ni förstå lyssna jag mycket på fin musik och här kommer en till
Kram Kicki




ALDRIG SKA JAG SLUTA ÄLSKAR DIG ANTON


RSS 2.0