September
Septembers sista dag är det idag.
Tycker det är skönt gilla inte denna månad!!!
Solen skiner och det har verkligen varit fint hela månaden
men jag känner ändå en konstig kyla
och har i alla år sen Anton dog gjort det.
Den kallaste av alla månader på året.
Minns den dagen när han dog, när vi kom hem
och jag bara frös det var ända in i märgen.
Duschade i kokhett vatten och blev inte varmare.
Tankarna for runt i huvudet vad är det som har hänt
och hur kunde det bli så här???
Det är svåra och jobbiga dagar och jag kan inte förstå att det har gått 8 år.
Det har varit mycket jobbiga och tuffa år.
Och den som tro att det kommer att bli bra och att såren läker den tro fel.
Såret efter ett barn läker aldrig ...det har man med sig hela livet.
Försöker hitta sätt att leva med det. Ibland går det och ibland går det inte.
En dag i taget.
Sorgen, saknaden och smärtan finns där hela tiden men dessa årsdagar
är ändå så hemska för jag vet precis vad som hände timme för timme.
Påkörd den 13 och ringde hem 20.25. V
i till olycksplatsen och där ligger han på båren
" detta fixa jag mamma "
sista gången jag pratade med honom.
Anders åker med honom i ambulansen och jag kör först hem till tjejerna s
en in till sjukhuset........ beskedet vi fick att de trodde att han var hjärndöd....
vet precis hur det var fram till 01.35 den15/9 då han tog sitt sista andetag........
vi satt sen i flera timmar hos honom och kunde inte förstå att han kunde dö av benbrott!
Nu har det gått åtta år och kan verkligen inte förstå tiden.
Känns som förra veckan men ändå så länge sen jag såg och pratade med honom med honom.
Drömde om honom för en vecka sen och han var så ledsen
Denna enorma saknad går inte att beskriva i ord.
Älskade Anton
Våra fantastiska killar var här den 15 på Antons dödsdag.
Fick höra historier om Anton som jag inte hört förut.....
Underbara pojkar att ni finns så nära oss
är så tacksam att vi får finnas i era liv ❤️
Tack för alla fina meddelande,
tankar till oss, fantastiska
blommor,
besök på Antons grav,
tända ljus,
gåvor till Antons minnesfond,
besök hemma,
kommentarer m.m
Är rörd över alla som inte glömt vår älskade Anton ❤️
Länge sen
Det var väldigt länge sen jag skrev här!
Det har varit en intensiv tid på jobbet.
Vi har fått renoverat så det har varit nedplockning och upplockning av hela förskolan.
Har varit där så mycket av min tid men nu känns det bra att vi kommit så långt.
Nu håller vi på med inskolningar.
Sommar och semester vad tog allt vägen???
Har jag verkligen haft semester?
Känns inte så!
Har varit så trött en längre tid men förstå att detta liv tar på mina krafter.
Saknaden växer för varje dag och den tär.
Två av Antons kompisar har tagit motorcykelkörkort och köpt motorcykel.
Har funderat på om Anton också hade varit med och gjort det.
Frågade en av Antons kompisar och han svara självklart hade han gjort det.
JA jag får tänka som de att det hade han gjort.
Anders och jag har fått den finaste utmärkelse man kan få!!!!
En av Antons kompisarna skadade sin fot och fick gips.
Han hade kört själv till akuten och vi var i Kalmar så vi åkte till honom
och körde honom hem.
När läkaren kom in sa hon åh har dina föräldrar kommit,
nej svara han det är mina " extra föräldrar "
Sina egna barn får man men sina extra barn få man på ett annat sätt!!!!
Fick också heta min extramamma Kicki.
Det värmer i hjärtat väldigt mycket.
När vi kom till akuten och får se honom ligga där gick det kalla kårar i mig och är så tacksam att det inte var värre trots att foten är illa skadad.
Minns så när han kom till intensiven och skulle säga hejdå till Anton.
Han gick in och ut många gånger.................................
För åtta år sen var vi ovetande om hur framtiden skulle bli.
Hade ingen aning att vårt liv skulle slås sönder och hamna i trauma och kaos 9 dagar senare...........
Det värsta som kan hända föräldrar.
Det hände oss!
Kan inte förstå att det har gått 8 år!
