Hur kan jag tro på kärlek när den gör oss så ont. Hur kan jag tro på kärlek när jag ser unga dör.
På lördagen var det återsamling efter Utvecklingshelgen med VSFB Vi som förlorat barn.
Det jag var på i oktober förra året. Tåget gick inte hem i lördags och SJ fixade hotellrum åt oss på hotellet vid stationen.
Jag vet att det är många som klagat på Sj de sista dagarna men oss hjälpte de snabbt och bra.
TACK SJ!
Tyvärr kunde inte alla komma på VSFB:s träff pga. vädret. Jättesynd men vi fick en bra dag och föreläsaren Lars Björklund som är präst och har skrivit böcker om sorg kom från Stockholm
Vi pratade mycket om hur man finns som stödperson. Alla som var där utom föreläsaren hade mist barn.
Det är konstigt fast att jag inte känner dem så känns det ändå som att jag gör det eftersom vi "prata samma språk".
Lars Björklund och Göran Gyllenswärd har skrivit
"Vägar i sorgen"
Den har jag läst och tycker den är bra den förklara en vis del hur vi har det. Har man inte mist barn själv kan man ALDRIG förstå fullt ut och det är inte lätt att skriva hur det är.
Tack VSFB för att ni ordna dessa träffar och jag hoppas vi ses snart igen.
Det ger mig så mycket att vara med på dessa träffa men den tar mycket kraft och energi och efteråt är jag jättetrött men det gör inget för det är en överlevnad att få vara med och prata och prata.
Cine och jag tittade på melodifestivalen och denna låt fastnade jag för med Erik Linder
Tack Cine för denna helgen.
Här är Cines hemsida där hon skriver om sorgen efter att har mist sin son Eric
http://www.tillminneavericlind.dinstudio.se/diary_58.html
Kram Kicki
Göteborg på kurs
Det är femte gången jag åker till Göteborg på fem månader
Jag hoppas verkligen att tåget går i snövädret för jag vet att det kommer bli jättebra.
Vi ska bo på hotell och det är helt underbart med hotellfrukost.
Ska bli roligt att träffa alla igen. Kändes förra gången som att man känt dem länge men det var ju bara i två dagar. Men vi prata samma språk och förstå varandra fullt ut. Det är så skönt man behöver inte ha masken på och spela ett spel.
www.vsfb.se
Ha en skön helg.
Kram
15/2-10
2 år och 5 månader sen du Anton tog ditt sista andertag.
Men jag minns det som igår när jag höll din hand och stod vid din sida.
MITT BARN
MIN SON
DOG FRAMFÖR MIG
VARFÖR?
HUR KUNDE DET SKE?
Älskar dig Anton
Sorg, saknad, smärta, tomhet, tårar, längtan.
Livstid.
Kramar Mamma
Alla hjärtans dag hos Anton
Hos Anton idag på alla hjärtans dag
Idag är det 2 år och 5 månader sen Anton låg på sjukhuset hjärndöd
Varför????
13 februari
”Varje dag är en dag av saknad
Varje timme är en timme av sorg
Varje minut är en minut av längtan
Varje sekund är en sekund av tomhet”
Författare okänd
"Vi såg Dig ligga där
Förstod inte
Vart hade Ditt leende tagit vägen, glimten i ögat?
Varför andades du inte?
Tystnaden spred ut sina vingar över oss
Ville inte förstå
Vill inte fatta att Dina tankar var bortblåsta
Att Dina drömmar var förstörda..."
Författare Okänd
Idag är det 2 år och 5 månader sen du blev påkörd Anton.
Sorg, saknad, smärta, tomhet, tårar, längtan.
Livstid.
Älskade barn
FREDAG
Äntligen fredag!!!!!!!!!
Denna vecka har varit jobbig på många sätt.
Känner mig maktlös.
Vad ska jag göra????????
Kram kicki
VSFB
Vi som förlorat barn VSFBär en förening som man kan vara med i när man mist barn.
Ikväll har jag varit i Växjö på en VSFB-träff. Det är så skönt att träffa andra som jag. Jag känner mig hemma bland dem. Behöver inte förklara för de förstå ändå.
Jag vet att jag har skrivit att vi inte fått någon hjälp men ingen hjälp som jag inte själv sökt.
När Anton låg hjärndöd och jag berättat för Hanna och Wilma att Anton skulle dö fick jag panik och kände att det var tvunget att jag fixade någon som kunde detta som kom hem till dom och hjälpte till. Anders och jag var på sjukhuset hos Anton och vi kunde inte åka hem.
Det som kom upp i huvudet var Hannas konfimationspräst som varit inblandad i olika kriser bla. barnmord och var i Thailand efter tsunamin och hjäpte till.
Jag fick tag i honom och han åkte hem till tjejerna.
Han har funnit med oss och hjälpt oss med olika saker och varit ett stort stöd som medmänniska.
Han slutade jobba som präst i Nybro för ett år sedan och jobbar nu som sjukhuspräst i Växjö. Han är med oss på VSFB-träffarna och det tycker jag är jättebra. De pratade på kursen i Göteborg om en präst som hade mycket erfarenhet av kriser och det visade sig att det var Conny de pratade om. Då är världen liten.
Jag är så tacksam att jag kunde tänka klart i den fruktansvärda situation vi var i och ringde Conny.
Nu är det dax för sängen känner jag God natt
Söndag igen
Söndag igen. Förstå inte vad veckorna tar vägen. Jag längtar tills det bli helg för jag behöver vila. Jag sover och sover 12 timmar i taget. Tänk vad sorg tar kraft på hela mig både psykiskt och fysiskt. Jag vill att det ska bli helg och sen när det är helg mår jag skit. Tankarna far hit och dit och upp och ned och jag vet inte hur jag ska hitta en mening med detta meningslösa liv. Anton får jag inte tillbaka det vet jag men det är som att det bli ringar på vattnet och det är många olika saker som inte fungerar. Tjejerna har det tufft och var ska de få sin hjälp. De har börjat i en syskongrupp och träffa andra syskon som mist syskon och det tycker jag är bra. Vad ska jag får min hjäp ifrån? Jag vet inte. Samhället tro att det nu är bra och att man ska fungerar som förut men så är det inte om man någonsin kommer att fungera. Men hur ska samhället förstå när inte ens de nära (inte alla) förstå utan kan utsätta en för ännu mer påfrestningar. Här har man alltid ställt upp när det varit något och sen när jag själv behöver hjälp och stöd då finns man inte. JAG BLI SÅ TRÖTT!!!
Men jag har lärt mig nu. Men när jag ser tillbaka i mitt liv har jag varit van att klara mig själv. Men kom inte och begär hjälp framöver……………………………………….
Prata med folk det är något man kan göra men säga vad det igentligen handlade om det gör man inte utan vänder det efter sitt så att man ska samla vänner. Men Ok prata med sina vänner och beklaga sig om mig det förstå jag men ge sig inte på mina vänner för det har jag inte gjort. Ja jag ska inte beklaga mig här känner att det inte är rätt ställe.
Ska åka på kurs till Göteborg igen med VSFB ”Vi som förlorat barn” och jag längtar dit med de människorna känner jag mig trygg för vi prata ”samma” språk och förstå varandra fullt ut.
Jag fick en förfrågan för ett tag sen om hur andra föräldrar som är i samma situation klarade denna situation och jag kände på mig att den som frågade tyckte att vi hade gått för långt eftersom vi inte kommit längre.Jag förklarade som det är att mista sitt barn är det värsta som kan hända en förälder och att lära sig detta nya liv tar den tid det tar och att de flesta känner som jag. Vad trött jag är på att förklara och försvara mig när ska jag slippa det????
Jag var på FEBE-träff i tisdag och det är min överlevnad utan det skulle jag inte orka en dag till. Känns det som.
Vi pratade mycket om Försäkringskassan och dess syn på oss. Tänk om de som sitter och bestämmer om oss skulle mista sitt barn undra om reglerna skulle fortsätta vara som de är nu då???? Tro inte det!!!!
Skulle vilja ut i samhället och berätta om hur det är när man mister barn och berätta om att det inte finns någon hjälp och stöd för det fanns det i alla fall inte för oss.
Om det händer något i en kommun när många är inblandade då finns Posom gruppen som hjälper till men händer det en familj då finns inget och man får söka det själv. Jag har sökt men inte funnit några som kan den här biten. Sorg är tabubelagt och Sverige är ett U-land när det gäller sorg det är något jag verkligen förstå nu.
Ja det är snart 2 år och 5 månader sen Anton dog men han är lika mycket död nu som då.
Denna värk i hela kroppen efter längtan och saknad efter honom.
Jag pratade med en mamma häromdagen som har sin son långt borta i ett annat land just nu. Hon och pappan skulle åka till sin son men bara stanna några dagar och sonen tyckte det var väl onödigt att åka så långt för bara några dagar. Jag tänkte det att jag skulle kunna åka hur långt som helst bara för att får träffa Anton i 20 minuter.
Älskade barn hur ska man stå ut och orka det är något jag aldrig kommer att bli klok på.
Jag lever en dag i taget och vissa dagar en timme i taget. Så fort jag går ut från huset är masken på som utåt ska göra att jag ska klara den dagen. Är detta verkligen mänskligt??
Gå till sitt jobb som man igentligen inte orka med fullt ut men vad har jag för val INGET!!! Gå dit och spela det spel som alla vill att jag ska ha och måste ha.
Ja så är det i hela samhället. Fy Fan gör det du ska annars kan du dra från detta liv eller???
Alla dessa utslagna människor som kämpa varje dag mot samhället jag vet att vi inte är ensamma.
Ta hand om era barn och var glad så länge det går som det ska. Så att ni slipper hamna i detta helvete.
Kram kicki
Du måste finnas någonstans Anton
Min dotter Wilmas dikt
Jag orkar inte mer.
Livet med ett syskon i himlen och ett på jorden!
Jag kan inte förstå........................
Vi är långt ifrån varandra!
Varför? Varför? Varför?
Jag vill inte leva så här
Min ängel..................................
Jag klara mig inte utan dig
Älskade storebror.
Det går inte att beskriva
Anton i mitt hjärta lever du föralltid
Världens bästa storebror!
Du är en dela av mig och jag är en del av dig!
Wilma Karlsson
Änglarnas tid
JAG ÖNSKAR ATT DU FINNS
Tears in heaven
FREDAG
Ni kanske tror mig
när jag skrattar,
att jag mår bättre när jag ler.
När inte glansen finns i ögat
finns det nån som tåren ser?
När inga tårar finns att torka,
när jag skrattar bort min gråt.
När jag sväljer alla känslor
för att känna är för svårt.
Jag sväljer all förtvivlan,
jag flyr bort från min tår.
När jag kväver allt jag känner
ser då någon hur jag mår?”
(okänd )
