5 år




Måndag är det igen och det är inte min bästa dag. Igår söndag var det den 6 september, ett datum som jag förknippa med tråkigheter.
Hanna gjorde sin stora ryggoperation den 6 september 2004. Jag minns det som igår hur hemskt det var att vänta själv hela dagen på att operationerna skulle vara klara. När jag äntligen fick komma till henne och att jag inte kände igen henne för hon var uppsvullen i hela ansiktet. Hur dålig och hur ont hon hade.
Inte visste jag då att hon skulle få plågas i 8 månader framåt och att det hade blivit fel i ryggen. Att hon skulle vara tvungen att äta morfin så länge. Tänk hon var bara 12 år.
Att de öppnade henne efter 8 månader och hittade vad som var fel.
Vilken kamp hon hade innan hon byggt upp alla muskler igen och orkade gå i skolan.
Nej fyyyyy varför skulle hon drabbas så.

Nu är det en vecka kvar till det är 2 år sen Anton dog.
Jag känner det i hela kroppen hur ska jag samla krafter för att orka?
Jag försöker varje dag, timme, minut och varje sekund. Huvudet är som en enda klump.
Vi har tre dagar
13 blev Anton påkörd
14 låg Anton hjärndöd
15 dog Anton
Många tycker att vi ska ha en dag men hur ska vi
kunna det för det är tre dagar det är inget vi kan ta bort.
Jag går igenom timme efter timme. Jag ser allt framför mig detta hemska vi har sett.
Jag förstå det är inte lätt för de som inte sett.
 Snälla ställ inga krav på oss. Vi måste följa våra känslor, vårt huvud och kropp.
Vi lyssna på oss själva.
Vi ska inte behöva ha skuldkänslor för hur vi är.
Detta är något vi får leva med hela livet.
Vi kan inte ta bort det.
Vi kan inte få det ogjort hur mycket vi än försöker.


Igår den 6 september var det 2 år sen Eric Lind omkom i en trafikolycka. En vecka innan Anton.
Jag har träffat Erics familj genom nätet och sen i FEBE gruppen.
Här är hans minnessida.
Det är Erics mamma Cine som skriver.
Jag har läst sen jag hittade sidan. Cine skriver precis det som jag känner.
TACK CINE!
www.tillminneavericlind.dinstudio.se

Och så här skriver Cine idag.

http://www.tillminneavericlind.dinstudio.se/diary_51.html



Kramar Kicki


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0