änglamammankicki

 

Jag är så tacksam för alla som tänker på Anton och oss.

Alla fina ord som skrivs och sägs.

Alla fina ungdomar och andra som går till hans grav och skriver på FB och instagram.

Alla som våga prata om honom och nämner hans namn.

Hantverksprogrammet som sätter blommor vid graven.

De kompisar som kommer hem hit och hälsa på oss både de svåra dagarna

som födelsedag och dödsdag och när de känner för det.

De som alltid frågar när vi ses hur det är.

 

Jag är stark berörd över alla dessa människor .

Och alla ungdomar berör mest tack för allt vi får av er och att ni finns nära oss

och att vi får vara delaktiga i ert liv.

 De har inte glömt Anton och de betyder att han har berört.

 

Tack fina människor.

 

 

 

Är så tacksam över alla som tänkt på oss och hört av sig till oss idag!

 

 

 

 Idag den 15 april har Anton varit död i 6 år och 7 månader

 

Idag för 24 år sen föddes Anton.

Jag minns allt som det var igår och denna obeskrivliga lycka detta lilla barn kunde ge.

Jag minns också så väl när jag själv fyllde 24 år och Anton skulle fylla 1 år.

Jag har lovat mig själv att inte jobba varken på hans födelsedag eller dödsdag.

Det är så fel att gå till kyrkogården och göra fint på hans grav på hans födelsedag

men det är det enda jag kan göra.

 

Grattis Anton ♥ var du nu är

* Idag är det sjunde födelsedagen som Anton inte är med här.
* Sjunde gången vi går till hans grav på Kyrkogården för att fira hans födelsedag.
* Sjunde gången vi inte kan köpa presenter till han.
* Sjunde gången vi inte få sjunga och se hans glada förväntansfulla ögon om vad det finns i paketen
* Sjunde gången vi inte ha något kalas denna dag
* Sjunde födelsedagen vi mår så fruktansvärt dåligt att han inte är här.

18, 19, 20, 21, 22, 23 och nu 24 år dessa födelsedagar som vi har fått gå till Kyrkogården.

VARFÖR VARFÖR VARFÖR
min älskade lilla pojk kommer aldrig förstå.

 

Exakt samma tid igår som vi åkte in till sjukhuset och Anton skulle komma ut 

så satte jag mig i bilen för att åka hem från sjukhuset. 

 Anders är dålig igen och han ligger på hjärtavdelningen på sjukhuset.

Det är konstigt att tiden går ihop.

 

När en sköterska ska köra honom med rullstol till avdelningen prata vi om renoveringen av sjukhuset och hon berättar att där ligger operationen och där ligger intensiven och jag svara henne att det stället gilla inte jag.

Jag berättar att vår son dog där och hon undrar om han hette Anton.

Så märkligt hon hade varit med när Anton kom in och hon tyckte det var konstigt att han dog.

Hon blev så rörd och rös och hade svårt att prata.

Möten är ibland så konstiga och kan undrar varför de ibland sker.

Märkligt av alla personal att det var hon just igår kväll.

 

 

I mitt hjärta finns Du Anton ♥

I hjärtat finns ett rum som bara är för dig.

Och var jag än tar plats så finns du här hos mig.

Jag hör din varma röst som inspelad musik.

Jag lyssnar om igen för den är helt unik.

I mörker och i ljus ditt ansikte jag ser.

Ur minnet tar jag fram de bilder där du ler.

Men ibland allt du är för mig finns något svårt att bära,

min längtan efter dig när jag inte har dig nära.

             Siv Andersson

 

 

 

Jag skall försöka förklara för er

Om din förälder ett syskon, eller en vän har dött

Många tårar har du gråtit

Men om ditt barn har tagits bort

Tårarna kommer att pågå, för evigt, och varje dag

Om du har en stund eller två skall jag försöka förklara för er

Varför vi aldrig kommer att bli densamma

Och trots allt är vi normala, inte galen

Att begrava din mamma eller din pappa

Är alltid så oerhört sorgligt

Men i ditt hjärta har du alltid vetat

Det här är vad du förväntades göra

Ett barn ska leva för att säga adjö till föräldrar,

när de dör Skulle barnet vara först med att gå en förälders blod, slutar sitt flöde

Deras hjärta krossas djupt inom dem de önskar att de också kunde ha dött

Ett trasigt hjärta går långsamt att repareras

När det splittrats, är det för alltid trasigt

Föräldrar lär sig att leva varje dag

Döljer sina verkliga känslor djup inom sig

Känner att människor inte förstår varför de behöver en hjälpande hand

Om du blir flådd levande Och denna smärta du överlever

ska Du veta att vi går varje dag Med vår hudlöshet, allt är borta

Omnämnandet av mitt barns namn kan få mina ögon att tåras,

gråten är nära ---------------------------------------------

Skrivet av en amerikansk mamma som förlorat barn. Men sant för oss alla.

 

DET BESKRIVER HUR DET ÄR

TACK AMERIKANSKA MAMMA

 

 

 

 

Helt fantastiskt!

Underbara sång!

Denna spelade vi på Antons begravning

 

 

 

Vad är meningen med livet? 

 

När blir det meningslöst?

 

Kan det vara meningslöst?

 

Vad betyder ordet mening?

 

 

 

Vissa saker är jobbiga att höra fast att jag redan vet..........

Det var en person som hade pratat om Anton. Han tyckte de sjabblade bort hans liv på Kalmar sjukhus. De borde verkligen vetat vad de skulle gjort med hans benbrott. Men de gjorde precis det man inte får göra.

Ja det är inte så lätt att besöka det sjukhuset när jag inte lita på någon för visst ska de veta där han hamnade vad de skulle gjort.

Det är skrämmande och skrämande är det hur de hanterade samtalet med oss efteråt när jag läst Antons obduktion.

Bli mörkrädd att i nutid behandlar läkare oss människor på det sättet. Det är inte lätt att lära sig leva med det men vi har inget val. Jag är bara glad så länge vi slippa åka dit. Men tyvärr har vi varit där ett antal gånger och varje gång gör det så ont i min hela kropp.

Jag ska dit igen om två veckor och får verkligen skärpa till mig för att inte tänka för mycket.

 

 

En av min Änglamammavänner Angela skrev idag

 

 

Det stämmer precis som hon skriver!

 

 

Lördags var jag i Bäckebo och i Madesjö och gjorde iordning gravarna och i söndags gjorde jag fint hos Anton