änglamammankicki

Hur länge ska du sörja egentligen...?

av Minna Blomgren kl. den 23 april 2011 kl. 14:02

Den frågan har jag fått ett antal gånger efter Calles död.

Det började lite smått ett år efter hans död. Det året som av människor kallas sorgeåret, människor som inte vet bättre. Som inte förstår hur det känns att förlora sitt älskade barn.

Dom lyckligt lottade människorna som jag kallar dom. En lycka jag känt, en lycka jag förlorat.

En lycka jag dagligen bär på för mina två barn jag har i livet. För säg aldrig att jag inte älskar dom...

För det är möjligt att älska mer än ett barn. Det vet väl alla som har två barn eller fler. Kärleken räcker till vart och ett av dom.

Mina barn i livet pratar jag med, gör saker med, skapar nya minnen, osv. Allt detta gör jag TILLSAMMANS med dom!

Varje dag, flera gånger om dagen.

Jag ser på dom, jag hör dom, jag känner doften av dom, jag kan sträcka ut en hand och känna, jag kan hålla om dom. Jag kan se dom i ögonen och säga hur mycket jag älskar dom.

ALLT detta kan jag göra...på riktigt.

Jag är lycklig över detta, varje dag, varje sekund.

Jag har en änglapojke, Calle. En kille som jag älskar, som jag fick låna...i 8 år.

Jag kan inte skapa nya minnen med Calle.

Jag kan inte sträcka ut min hand och känna honom.

Jag kan inte längre hålla om honom.

Jag kan inte se honom i ögonen och säga att jag älskar honom.

Jag kan inte höra hans röst, hans skratt.

Jag känner inte längre känna doften av honom.

Jag sörjer detta, varje dag, varje sekund.

Jag vårdar ömt minnena jag skapade med Calle men jag skapar inga nya.

Jag sträcker ut min hand och känner ett glas...glasdörren till hans minnesskåp.

Jag lyfter upp hans gosedjur och håller om det.

Jag ser in i hans ögon på ett fotografi och säger att jag älskar honom.

Jag lyssnar men hör inte hans skratt, hans röst.

Jag tar hans gosefilt han haft sen han föddes o försöker känna hans doft. Varje gång tänker jag "hur länge sitter hans doft kvar".

Allt detta gör jag...för att jag har ett änglabarn...Calle.

Jag gör nya saker också. Skapar nya traditioner. Lär mig hur man gör.

Jag vet hur det känns när mitt barn dog i mina armar, min famn.

Jag vet hur man planerar sitt barns begravning.

Jag vet att man måste välja en gravlats.

Jag vet att det kommer ett gravbrev.

Jag vet att jag måste välja en gravsten.

Jag vet hur man monterar en gravsten.

Jag vet hur lång tid det tar innan gräset växer över där kistan sänktes ner.

Jag hur jag planterar blommor vid graven.

Jag vet vilka blommor som tål frost.

Vilka blommor som behöver mycket vatten.

Jag vet vilket material i änglarna som fryser sönder under vintern.

Jag vet hur en lykta ska se ut för att ljuset inte ska blåsas ut eller det ska snöa in i lyktan.

Jag vet vad gravljus kostar, hur länge det brinner.

Jag vet hur det känns att köpa många gravljus.

Jag vet hur ont det gör att gå genom grindarna på kyrkogården och veta att jag är på väg till mitt barns grav.

ALLT detta vet jag! Jag har varit tvungen att lära mig.Jag har inte valt att lära mig dessa saker.

Jag är en änglamamma. Då måste jag lära mig hur jag gör allt detta...fastän jag inte vill. Jag gråter när jag lär mig, jag skriker när jag lär mig. Trots att jag går sönder måste jag. För jag har inget val...

Du som inte varit tvungen att lära dig dessa saker är lycklig. Lycklig på ett sätt du aldrig kan förstå. Du aldrig kan uppskatta lyckan såsom man gör när man förlorat den.

Tro nu inte att jag missunnar dig din lycka.

Däremot ber jag dig att inte missunna mig min sorg. Den sorg som är en del i mitt liv. Mitt liv som änglamamma.

Jag är fast i min sorg. Men jag har inte fastnat i den. Jag överlever, jag lever. På ett sätt du aldrig kan förstå.

Min sorg kommer att finnas hos mig resten av mitt liv. En del i mitt liv. En del jag inte vill ha.

Så när du frågar mig hur länge jag kommer att sörja Calle...svarar jag dig...

Precis så länge som du älskar ditt/dina barn. Precis så länge jag älskar mina barn jag har i livet.

För Calle är död och han saknas i mitt liv för alltid. Be mig inte att sluta älska honom. För det är vad som krävs för att jag ska sluta sörja. För att jag ska sluta sakna mitt älskade barn...min änglapojke <3

JAG ÄR HELT SÄKER PÅ ATT DU HADE VARIT DÄR OCH KOLLAT
MEN TRO ATT DU ÄR DÄR PÅ DITT SÄTT

IMORGON ÄR DET LÅNGFREDAG

LÅNGFREDAG FÖR 21 ÅR SEDAN HADE JAG VÄRKAR
 OCH VISSTE ATT OM NÅGRA TIMMAR SKULLE JAG VARA MAMMA
ANTON FÖDDES PÅ NATTEN TILL PÅSKAFTON



UNDERBARA ÄLSKADE SON
DENNA OBESKRIVLIGA LÄNGTAN OCH SAKNAD EFTER DIG DET VÄRKER I HELA MIN KROPP
MIN KROPP GÅR SÖNDER BIT FÖR BIT
HUR SKA JAG ORKA?
JAG VET INTE..............

NU SKA JAG ÅKA OCH SÄTTA PÅSKLILJOR PÅ DIN GRAV

VARFÖR SKA JAG BEHÖVA ÅKA DIT?
DU SKA VARA HEMMA HOS OSS
INTE BEGRAVD I JORDEN PÅ KYRKOGÅRDEN





Det svåraste av sorger
Det svåraste av sorger
är när livet blir för kort
och en dotter eller son
för alltid ryckts bort.

När någon man gett liv
och älskat mest av allt
så grymt kan tas ifrån en
blir det ofattbart och kallt.

I sorgens tunga mörker
får man ta en dag i sänder
och försöka samla kraft
tills ljuset återvänder.

Och i all gränslös saknad
så hjälper det att se
den medkänsla och omsorg
som andra har att ge.

När ett barn föds

så föds också kärleken till barnet.

Men om barnet dör,

så dör inte kärleken.

 Kärleken är starkare än döden!

Jag skall försöka förklara för er

Om din förälder ett syskon, eller en vän har dött
Många tårar har du gråtit
Men om ditt barn har tagits bort
Tårarna kommer att pågå, för evigt, och varje dag

Om du har en stund eller två
skall jag försöka förklara för er
Varför vi aldrig kommer att bli densamma
Och trots allt är vi normala, inte galen

Att begrava din mamma eller din pappa
Är alltid så oerhört sorgligt
Men i ditt hjärta har du alltid vetat
Det här är vad du förväntades göra

Ett barn ska leva för att säga adjö
till föräldrar, när de dör
Skulle barnet vara först med att gå
en förälders blod, slutar sitt flöde

Deras hjärta krossas djupt inom dem
de önskar att de också kunde ha dött
Ett trasigt hjärta går långsamt att repareras
När det splittrats, är det för alltid trasigt

Föräldrar lär sig att leva varje dag
Döljer sina verkliga känslor djup inom sig
Känner att människor inte förstår
varför de behöver en hjälpande hand

Om du blir flådd levande
Och denna smärta du överlever
ska Du veta att vi går varje dag
Med vår hudlöshet, allt är borta

Omnämnandet av mitt barns namn
kan få mina ögon att tåras, gråten är nära
---------------------------------------------
Skrivet av en amerikansk mamma som förlorat barn. Men sant för oss alla.


DET BESKRIVER HUR DET ÄR
TACK AMERIKANSKA MAMMA


  

HOPPAS NI FÅ EN TREVLIG PÅSK
JAG SKA VILA VILA VILA
HA INGEN ORK TILL NÅGOT
KRAM KICKI

En fin låt som jag tycker passade mig.
Hittade den på en kompis logg
Tack Cilla att jag fick höra den

Idag är det din födelsedag
21 år
Denna enorma smärta och saknad
Skulle jobbat tänkte jag men insåg igår att jag inte skulle klara det.
Jag är hemma och bara ta det lungt.
Det tar all min energi att gå till kyrkogården på din födelsedag för fjärde gången.
Jag har gjort ett roshjärta som vi ska ha på din grav.
Det är svårt att finna rätt ord som kan beskriva vad jag känner.

Älskade älskade barn kan inte förstå och kommer aldrig att förstå
VARFÖR???

♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥
♥♥Älskar dig min son ♥♥
♥♥ din mamma ♥♥
♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

♥♥♥♥

För ett dygn sen fick en underbar vän sitt fjärde barn.
 Dom har tre tjejer och nu fick dom en liten kille Love
Många Grattis till er hela familjen.

♥♥♥♥
 

En mycket vacker låt som säger så mycket. Videon skildrar Chris liv
tillsammans med sin fru som råkade ut för en olycka. Trots allt så står
han där vid hennes sida
Hittade den hos en annan änglamamma

♥♥♥

Idag tidigt var jag hos ♥ Anton ♥ och gjorde värfint ♥
Skulle gjort det igår men det regnade och jag väntade tills idag.
Under mossan var det fortfarande fryset på vissa ställe.
Skönt att det nu är gjort och jag hoppas blommorna får vara ifred för Rådjuren.
Det är mycket känslor med att vara där och gräva i jorden.
VARFÖR ska jag behöva göra detta???
Bli ledsen, bli arg......

VARFÖR VARFÖR VARFÖR?????



Jag var hos min Pappa ♥ och gjorde vår också
 och när jag kom dit blev jag både arg och ledsen för någon har tagit hans fina lykta.
Hur kan man??????

DU VAR VÄRD ALLT SOM LIVET KAN GE ♥ ♥ ♥


 

Det är skönt att man kan skriva av sig på en blogg men jag känner att jag inte kan det tyvärr.
Det finns många olika orsaker till det.
Ska hitta ett annat sätt till det. Få se vad det bli.

Nu är det April och det närmar sig Antons födelsedag 21 år.
Fjärde födelsedagen som han inte är här men jag vet att han är det på sitt sätt!
Det är ingen dag som jag längtar till.
GÅ TILL EN KYRKOGÅRD PÅ SITT BARNS FÖDELSEDAG