Tisdag och jag skulle sova nu men här är jag och inte i sängen.
Den 20 november sände Karlavagnen
Den plötsliga döden
heter en serie som går i SVT just nu. Ikväll handlar det om när döden kommer plötsligt. När någon får en hjärtinfarkt och är borta på några minuter, eller när någon i familjen på väg hem från jobbet aldrig kommer fram. Exempelvis dör runt 300 personer i trafiken i Sverige varje år. En hisnande tanke, en risk som vi alla måste leva med.
Har du fått det där telefonsamtalet vi alla fasar för? Har du råkat ut för den oväntade och plötsliga döden? Hur har du bearbetat det? Blir sorgen annorlunda? Hur reagerade omgivningen?
Många säger att de skulle vilja dö snabbt, men hur skulle det vara att inte hinna ta farväl? Hur skulle du själv vilja dö?
I Karlavagnen ikväll pratar vi om döden, och livet.
Här kan man gå in och lyssna.
Tack för att det tas upp.
handlar om
Döden kan ta våra barn
Barn dör. Vi vill kanske inte tänka på det. Men döden gör ingen skillnad på stora och små.
I veckans avsnitt möter vi de som förlorat ett barn och ett barn som ska dö.
Vad kan de som står bredvid lära sig av de som drabbats?
Det sänds den 27 november kl. 20.30 SVT2 och SVT play
Här på Östra Smålands sida har Wilma skrivit idag
Idag är jag är en oerhört känslig och orolig människa. Mitt liv har slagits sönder så många gånger att min trygghet är borta. Livet är så förbannat skört. Jag vet att livet kan förändras från en sekund till en annan, att livet aldrig någonsin blir detsamma mer. Det har gjort mig till en orolig och stundtals negativ person som ofta målar upp det värsta. Detta fick jag konstaterat för mig under en föreläsning och träff med andra syskon som förlorat sina syskon, att det är helt normalt. Detta är oerhört jobbigt, och är något som kommer och går mer eller mindre i vissa perioder.
Detta skriver min dotter på sin blogg.
Hon skriver också
Jag är halv. Det är en så oerhört stor del av mig som fattas. Som att en del av mitt hjärta är borta och har bildat ett stort ärr som ständigt gör ont. Som att en arm är borta. Amputerad, föralltid. Så förbannat ont. En ilande smärta, ett hål, en tomhet som finns hela tiden.........
Håller med henne och känner igen mig i varje ord och bli så ledsen att vårt livet blev så här.
Att det är så orättvist och jag har en undran VARFÖR.
Denna tomhet och saknad finns hela tiden!
Tappa så lätt orken och kroppen är skör för infektioner som inte vill ge med sig.
Vet också att det är så bra att träffa andra i samma situation för då får vet man att detta är normalt att känna så efter allt som hänt. Att man kan stötta varandra i det hemska som hänt.
Jag var själv i Växjö och träffade andra som förlorat barn i tisdags. Satt länge och pratade med en mamma som förlorat sin dotter för 10 månader sen. Förstå henne och känner igen allt hon pratade om.
Tiden läker såren har jag så ofta fått höra och varje gång bli jag ledsen och trött att höra det.
Det finns ingen tid som läker såren efter ett barn eller syskon.
Randiga Huset skriver om syskonsorg här
Allahelgona helgen var det förra helgen.
Det är så fint med alla ljus på kyrkogården.
Jag gjorde iordning på gravarna.
Det är så konstigt det är sjunde gången som jag fick göra det på Antons grav.
Sjunde gången jag gjorde det på min sons grav.
Jag kommer aldrig att förstå varför.
Andra besöker sina barn när de flyttat hemifrån och jag går till kyrkogården.........
Ja det är tungt, mycket tungt.
Hur skulle det varit nu?
Hade ha flyttat hemifrån?
Vad hade han gjort?
Åh vad jag saknar honom!
Det gör ont i hela kroppen!
Jag är sliten i min kropp på olika sätt.
Har varit förkyld och hes hela hösten och det vill inte gå över.
Är trött så jag kan somna överallt.
Jag var hemma över en vecka och var hos läkaren.
Hade jättehögt blodtryck så jag var tvungen att äta tabletter.
Ska tillbaka nu denna veckan och jag ska be att de få kolla upp hela mig.
Måste få igång min trötta kropp!
Lilla Lisa opererades förra fredagen och nu är stenen uttagen och hoppas verkligen att hon ska få den medicin som finns och att det ska hjälpa nu. Stackars lilla hund operation i april och spolning av urinblåsan i augusti och nu operation igen.
Nu får det vara nog!
Min pappa dog för 18.5 år sen och
Anders pappa dog den 9 november 2001, igår var det 12 år sen.
Anders är den enda vi kan fira
Och han kan inte kan bli firad av alla sina tre barn :(
Ljusen har lyst på gravarna det är det enda vi kan göra för dem.
Kärleken övervinner allt
Själar säger aldrig farväl
Du finns i våra hjärtan
Vi älskar dig Anton
DÖDEN, DÖDEN, DÖDEN
VAD HÄNDER MED DIN DÖDA KROPP?
Anna Lindman besöker krematoriet och träffar gravgrävaren i det första programmet om våra rädslor inför slutet.
Varje år dör drygt 90 000 svenskar. Ändå pratar vi inte om döden. Få av oss har sett en död människa. Men tänk om döden blir extra skrämmande för att vi har gjort den så okänd?
I veckans avsnitt följer vi med till ett krematorium, gräver en grav och möter Kajsa som är döende i cancer och planerar sin egen begravning.
Onsdagar KL 20.30 i SVT2 och SVT Play
