Tårar
"Den sorg som inte har några tårar får andra organ att gråta"
Sir Henry Maudsley engelsk psykiater
Detta tro jag stämmer så mycket tårar som jag har kommit sen Anton dog
känns det ibland att de tagit slut men då säger kroppen ifrån på olika sätt.
Värk och denna enorma trötthet och alla infektioner som kommer.
Har nästan aldrig varit sjuk som vuxen men efter Antons död så avlöser sjukdomarna varandra.
Bli jag piggare och slipper det ena så kommer det något nytt.
Förlust
En dag
har det plötsligt hänt,
det som aldrig skulle
få hända.
Det som griper in
och gör mörkret
till en följeslagare i våra liv.
Då,
när det är natt,
inte bara i yttre utan också
i inre mening,
går det inte att tvinga livet.
Då återstår bara
att låta tomhet
vara tomhet
och saknad
saknad
I väntan på ljuset
Av Lisbeth Gustavsson
Wilma och jag köpte en cola det står ANTON på när vi var i Byxelkrok i sommar.
Hon sa idag hur länge ska den står där (står på hans minnesbord)?
Det bara slank ur mig " tills han dricker den " vilket innebär att den alltid kommer stå där och så är det med sorgen efter honom den kommer alltid att finnas hos oss.
Sorg är inget som är satt en tid på för han är en del av oss och saknad och längtan efter honom växer hela tiden.
Jag har fött honom och han är Anders och mitt barn.
Hannas och Wilmas bror och det är han för alltid.
Såg på nyheterna på morgonen idag. Nyhetsläsaren säger att ''Brasse Brännström har gått bort'' Jag har så svårt för att man säger gått bort. Vart? Säger man det till ett barn tro dom att personen åkt bort till någon. Varför kan man inte säga dött?
Har märkt mer och mer att personer har svårt med ordet död och dött. Alla vet vi ju att man föds och man dör det är ingen som kommer att slippa det.
Ann-Kristin Lundmark är leg psykolog och leg terapeut och har skrivit boken Sorgens olika ansikte.
Det var där jag läste att Sverige är ett U-land när det gäller sorg och tänkte ja det är precis så det är.
Döden är skrämmande och smärtsam så därför tro jag att många inte vill prata om det.
" Sorgen är kärlekens pris "
Läst under många år
Jag har följt bloggar och hemsidor under årens lopp som handlar om att förlora sitt barn. Det har hjälpt mig att läsa om de som känner som jag och lever i detta hela tiden. När man förlora sitt barn bli man så ensam och känner sig ensam och när jag träffa någon eller läser om någon som är i samma situation känner jag inte så ensam för stunden.
Läste idag om en mamma som tänker ta bort sin hemsidan. Jag kan förstå men kommer ändå att sakna att gå in där och läsa om henne och läsa om det som jag känner igen och förstår. Hon har verkligen kunnat sätta ord hur det är och hur man/jag känner. Något som jag känner är bra är att vi kommer ändå ha fortsatt kontakt.
Tack min fina vän för allt jag fått genom dina ord och jag önskar så att du skulle vilja göra en bok av din hemsida .
Längtan
Längtar efter dig
I hjärtat finns ett rum
Som bara är för dig.
Och var jag än tar plats
Så finns du här hos mig.
Jag hör din varma röst
Som inspelad musik.
Jag lyssnar om igen
För den är helt unik.
I mörker och i ljus
Ditt ansikte jag ser.
Ur minnet tar jag fram
De bilder där du ler.
Men bland allt du är för mig
Finns något svårt att bära
- Min längtan efter dig
När jag inte har dig nära
Siv Andersson
4/8-09
Idag för 5 år sedan startade jag denna bloggen.
Minns att jag startade upp den och sa inget till någon men Wilma hittade den direkt.
Så här såg mitt första inlägg ut
Hej och välkommen till min blogg.
Jag har aldrig haft blogg förut så det är nytt för mig.
Få se om det passa mig.
Jag är gift och mamma till tre barn. En pojk och två flickor.
I september 2007 hände det som inte får hända jag miste min son i en trafikolycka.
Jag hade ett liv före den 13 september -07 och nu har jag ett nytt liv som jag ska lära mig att leva fast jag inte vill.
Kram Kicki
Jag har aldrig haft blogg förut så det är nytt för mig.
Få se om det passa mig.
Jag är gift och mamma till tre barn. En pojk och två flickor.
I september 2007 hände det som inte får hända jag miste min son i en trafikolycka.
Jag hade ett liv före den 13 september -07 och nu har jag ett nytt liv som jag ska lära mig att leva fast jag inte vill.
Kram Kicki
Trall
För några år sedan frågade vi döttrarna om hur de vill att vi skulle göra. Sorgen efter Anton gör så att allt tar tid och vi har svårt att få saker gjorda. Skulle vi bo kvar i huset eller skulle vi sälja och bo i en lägenhet? Bägge väljer att vi ska bo kvar. Vilket innebar att vi var tvungna att renovera.
2011 målar vi huset och Anders får byta en massa bräder.
2012 byter vi köket och fortsätter renovera invändigt. Anders mamma dör och vi kommer av oss och tar hjälp av måleriet.
Vi skulle förra sommaren gjort en ny altan men det blev inte så därför är jag extra glad, tacksam och stolt nu när den nästan är färdig. Tro nog att Anton ❤️ är med på sitt sätt och hjälper sin pappa. Åh vad Anders har kämpat med marksten som plockats upp och envisa tujjabuskar. Ett himla sågande när han byggde stomme och golvet.
Altanen blir stor och vi fick åka och köpa nya möbler.
Vi har en tanke att det kanske ska sättas upp ett lågt plank vid soffan så det bli lite ombonat där och nya svarta krukor och nästa år köper vi en markis som ska sitta över soffan.
Vi har svarta markiser som vi ska sätta vid övervåningens fönster.
Sen har vi ett badrum som vi framtiden ska ta oss an sen får det räcka.
Känns bra eftersom vi gilla att vara hemma att nu få ordning som vi vill.
Min sista semestervecka ska vi röja i vårt förråd och det känns skönt att altanen är färdig så att vi kan ägna oss åt en sak.
Ska hälsa på vänner i Nässjö också nästa vecka.
Idag ska Wilma och jag hitta på något själva för Hanna och Anders ska åka till Mantorp och kolla på bilar med två av Antons kompisar ❤️
Så underbara kompisar är så tacksam att de var kompisar med Anton ❤️
De hade diskuterat om Antons intressen och kommit fram till att det var bra att Hanna ❤️ fått Antons ❤️ bilintresse och Wilma hade ❤️ fått hans träningsintresse.
Underbara pojkar ❤️
