I tidningen Corren finns denna artikel som jag känner igen mig i.
De förlorade sin son
För tre år sedan avled deras son i en trafikolycka. Sorgen tar aldrig slut.
Pär skulle ha överlevt Christer och mamma Karin. Sönerna skulle ha haft varandra långt efter föräldrarnas död. Inte bara en son och bror är förlorad utan också deras gemensamma framtid och därmed mening i livet.
En sådan sorg går ur almanackan, som prästen Lars Björklund uttrycker saken. Han har skrivit en bok som heter "Vägar i sorgen" tillsammans med psykologen Göran Gyllenswärd. En sådan sorg tar tid och den följer inte den normala krisreaktionens olika faser; chock, reaktion, bearbetning och nyorientering. Den börjar om och börjar om igen,
- Man sörjer inte bara sitt barn, utan också det som aldrig fick bli, säger begravningsentreprenör Erika Hellberg.
Tankar
Idag far tankarna omkring om livet.
Vad händer när man hamna i ett trauma som vi har gjort?
Jag är fascinerad av människor som finns runt oss som inte försvinner
och de nya som kommit närmre sen Anton dog.
Sen fundera jag på de som försvann.........
Jag läste ett fint citat idag
"Du ska omger dig med de människor som bryr sig om dig!
Resten behöver du inte ha!"
Helg igen
Vet inte vart veckorna tar vägen?
Har redan gått en vecka på det nya varvet.
Nu är det för sjunde gången vi gör olika saker sen Anton dog.
Den sjunde gången vi går till Antons grav när det är Alla helgonahelgen
Den sjunde julen i detta nya liv..................
Hur ska jag orka ett varv till?
Saknad och längtan efter sitt barn tär på hela mig på olika sätt.
TACK
Tack Alla som tänkt på oss dessa dagar för SMS, meddelande, kommentarer, besök vid Antons grav, tända ljus, blommor, telefonsamtal, samtal, insatta pengar på Antons minnesfond och för besöket av er killar i söndags.Är så tacksam för att ni finns för oss i vår stora sorg efter Anton.
Anton <3
Kan inte förstå att det gått 6 år :(
Älskade Anton vad vi saknar och längtar
Tiden läker inga sår..............
Det finns vissa dagar jag skulle vilja hoppa över....
13,14 och 15 september är sådana dagar.
Kan sova bort dem tycker de är så jobbiga.
Det sägs att tiden läker alla sår men en sak vet jag
Det är inga sår som läks med tiden att förlora sitt barn eller bror.
Det är Livstid av
Sorg
Smärta
Saknad
Tomhet
Tårar
Längtan
12 september
Idag för sex år sen var jag på Krisgruppsträff på mitt jobb för första gången.
Inte visste jag då att jag själv dagen efter skulle drabbas av ett trauma
och vara inblandad i Krisgruppen som drabbad.
Eftersom jag själv jobbar i samma område som mina barn gick i var vi tre som drabbade i samma Krisgrupp.
Jag minns att vi diskuterade olika trauma och hur vi skulle göra när det händer.
Imorgon är jag ledig.
Jag kan inte jobba dessa dagar.
Kroppen orkar inte.
Jag har fullt upp med att orka igenom dessa tre dagar.
13 blev Anton påkörd
14 låg han hjärndöd
15 dog Anton och det gamla livet tog slut
Sol
Är ändå tacksam att solen skiner det gör att jag ändå få lite energi men det är trögt.
Precis sånt här väder var det när Anton åkte iväg med sina inlines
den 13 september 2007 och aldrig mer kom hem igen :(((
September
September jag gilla dig inte
Det finns inget bra med den
Kan inte känna någon glädje fast solen skiner
Mitt barn mitt älskade barn tog sitt sista andertag denna månad
Hela kroppen värker av sorg och smärta och saknad
Jag slås tillbaka till 2007
Och denna hemska dag då vårt gamla liv tog slut
Och denna kamp att orka stiga ur sägen fast det värsta hade hänt
Att förlora sitt barn till döden
17 år och fem månader och en dag var vad vi fick tillsammans
Varför varför kommer aldrig att förstå varför
Tack Alla som tänkt på oss dessa dagar för SMS, meddelande, kommentarer, besök vid Antons grav, tända ljus, blommor, telefonsamtal, samtal, insatta pengar på Antons minnesfond och för besöket av er killar i söndags.Är så tacksam för att ni finns för oss i vår stora sorg efter Anton. 
