Igår var det 11 år sen Anton begravdes

"Han"

"Han är borta, borta förevigt.

Kommer inte tillbaka, aldrig någonsin.

Han hade somnat om.

Skulle aldrig vakna upp igen.

Han är död och kommer vara nu för all framtid.

Jag kan inte tro det, vill inte tro det.

Jag saknar han, jag saknar han.

Varje sekund, hela tiden, något oerhört.

Varje dag, dag efter dag, natt efter natt.

Allt är så overkligt, som en dröm.

Som man aldrig vaknar upp ur.

Jag vill vakna, men det går inte.

Kommer aldrig gå, aldrig någonsin.

Utan han är allt så konstigt,

 så annorlunda, så overkligt".

 

Dikt skriven av mig till dig.

Wilma Karlsson

 

Denna dikt skrev Wilma 2012

 

Bilden kan innehålla: natt, växt, träd och utomhus

  

 

 


15 september

 
 
  Lördag den 15 september 2007 kl.01.35 dör Anton efter att varit hjärndöd.
 
 
 
Idag är det 11 år sen.
Hur kan tiden bara gå?
 

RSS 2.0