änglamammankicki

Wilma Karlsson Idag för 4 år & 5 månader förändrades allt..du tog ditt allra sista andetag & ditt hjärta slog sitt sista slag någonsin. Det är helt obeskrivligt, du är borta..borta föralltid..du kommer aldrig tillbaks, aldrig någonsin. Att vakna varje morgon & känna känslan av att du inte längre finns..den känslan är hemsk på alla sätt & vis. Att varje kväll stänga dörren till ditt rum & sedan varje morgon öppna den & känna din lukt som fortfarande finns kvar sväva emot mig. 4 år & 5 månader av sorg, saknad, smärta, tankar, tårar, tomhet, längtan & ilska. Att inte kunna se dig, att inte kunna höra din underbara röst, att inte kunna känna din närhet. Jag minns dig så som du en gång var & som du förevigt kommer vara i mitt hjärta. Det gör ont..fruktansvärt ont.. Att känna känslan av att du aldrig någonsin kommer komma tillbaka, den känslan är helt obeskrivlig & fruktansvärt hemsk. Du var en underbar kille som alltid ställde upp & den killen var lyckligtsvis min storebror. Du var den bästa storebron som man kunde önska sig. Du fanns alltid till vid min sida, du höll i min hand, du blåste på såret när det gjorde ont, du torkade bort mina tårar, du hjälpte mig med läxan, du hämtade mig i skolan, du installerade alla The Sims spel, du fick mig att le & skratta, du lärde mig saker & ting, vi växte upp tillsammans, vi skapade underbara minnen. Jag kunde berätta allt för dig, vi kunde prata om precis vad som helst..du lyssnade & förstod mig på ett sätt som ingen annan gjorde. Vi stod varandra väldigt nära. Du var var min bästavän & min idol..jag såg alltid upp till dig & jag tyckte om dig otroligt mycket. Du betydde allt för mig. Du gjorde livet så bra. Du var speciell, en ängel till låns du var i 17 år..17 år, 5 månader, 1 timme & 35 minuter..var all den tid som du fick leva här på jorden. Tiden var kort, alldeles för kort. Ditt liv hade precis börjat & du hade hela livet framför dig. Det finns så mycket som du drömde & längtade till att få göra, så otroligt mycket som du såg fram emot. Veckan efter att du dog så skulle du ut på praktik i skolan..men det fick du aldrig uppleva. Du höll på att göra ett bord på hantverksprogramet i skolan..men det hann du aldrig göra klart. Du hade uppehåll ifrån innebandyn, veckan innan du dog så hade din tränare ringt & frågat om du ville börja igen..men det hann du aldrig. Det finns så mycket som du inte hann göra, så mycket som du aldrig kommer få uppleva. Fortsätta i skolan. Att bli vuxen, fylla 18 år. Ta körkort, en av dina högsta önskningar. Att få köpa dig en alldeles egen bil, det var något som du verkligen längtade till att få göra..en sportbil som du skulle glida runt i. Ta studenten, se din lycka av att gå ut skolan. Jobba med det som du ville jobba med..tjäna egna pengar. Köpa det som du själv ville köpa. Flytta hemifrån. Utvecklas, ta stora steg i livet. Träffa någon som du skulle dela ditt liv tillsammans med. Få barn, uppfostra dom & se dom utvecklas. Gifta dig om du någon gång tänkte göra det. Se mig & Hanna växa upp. Dina drömmar är som bort blåsta nu..det gör ont att du aldrig kommer få uppleva allt du önskade. Inga ord i världen kan beskriva hur mycket jag saknar dig, saknar dig mer & mer för varje dag som går. Jag älskar dig nu, då & föralltid världens finaste storebror.

Alla som blivit förälder vet vilken underbar fantastisk otrolig känsla det är att få se och ta i sitt barn. Man kan inte beskriva i ord hur det är och har man inte fått barn kan man inte förstå den känslan.
Att mista sitt barn kan man inte heller förstå om man inte har gjort det. Det finns inga ord som kan förklara hur hemskt det är att kramar sitt barn när han tar sitt sista andetag. Sen sitta hos sitt döda barn och känna hur han bli kallare och kallare och mer och mer stel. Sitt älskade barn som aldrig var stilla utan alltid var igång med något. Att planera sitt barns begravnng och mitt i allt kaos ta en massa beslut. Välja en gravplats på kyrkogården det är så fel så fel.Att dagen innan begravning få se sitt barn för allra sista gången och att sen går ifrån kistan och säga farväl till sitt barn och locket stängs. 
Jag hade ett liv innan Anton dog och har ett helt annat liv nu som jag inte valt att ha.
Jag kämpar varje dag att ta mig ur min säng, vara mamma, Gå till mitt jobb m.m
Jag känner att den lilla energi jag har måste jag verkligen se till att använda på det jag måste. Jag har verkligen sett till att det inte finns några enegitjuvar runt mig för det fungerar inte.
Jag träffa andra som är i samma situation som jag och det ger mig energi. Vi förstå varandra fullt ut och bara att vara i deras närvaro ger ett lugn.
På torsdag ska jag till Växjö för en ny träff och jag ser fram emot det.
VSFB finns på Facebook och de har en sluten sida där vi som mist barn kan skriva. Känner igen mig i nästan allt som skrivs och det ger mig mycket att få läsa om andra som känner som jag.

Träffade en person i affären en dag som jag inte sett på många år och hon frågade hur det var och jag berättade och hon svara men det har gått några år nu. Vad spela några år för roll inte detta, Anton är lika mycket död nu som då det hände.
Många människor tro att sorgen ska gå över och att man ska gå vidare och att sorgen läker alla sår m,m Ja de vet inte vad de prata om.
Människor som tar mig på allvar och inte kräver att jag ska vara som förrut som verkligen finns för mig i mitt liv som det är nu betyder så mycket. Ni är verkligen guld värda många många kramar till er.

Jag går vidare på ett annat sätt i detta nya liv som jag inte har valt, vad har jag för val men sorgen efter mitt barn den är livslång. Jag tar en dag i taget.

Imorgon är det 4 år och 5 månader sen han dog men det känns om för en månad sen och ibland känns det länge sen jag pratade med honom.

Idag är det alla hjärtans dag och det är en jobbig dag då jag inte kan kramar alla mina tre barn och inte få ge Anton en present. Han gillade att få paket och han var alltid så tacksam. Sent igår kväll åkte jag till Antons grav med ett roshjärta och tände hjärtanljus.

                         





                   
                             MINA ÄLSKADE BARN

"Slösa inte din tid på en människa som inte slösar sin tid på dig.
Slösa inte din kärlek på en människa som inte slösar kärlek på dig.
Slösa inte dina tårar på människor som får dig att gråta om och om igen, utan att fälla en endaste tår för din skull.
Le mot människor som får dig att le, lita på de som är värda att lita på.
Slösa din tid på dem som uppskattar det, och kom ihåg att varje människa gör sin egen lycka genom att välja de människor till sin närhet som får en att lysa!"