änglamammankicki

För några år sedan frågade vi döttrarna om hur de vill att vi skulle göra. Sorgen efter Anton gör så att allt tar tid och vi har svårt att få saker gjorda. Skulle vi bo kvar i huset eller skulle vi sälja och bo i en lägenhet? Bägge väljer att vi ska bo kvar. Vilket innebar att vi var tvungna att renovera.

2011 målar vi huset och Anders får byta en massa bräder.

2012 byter vi köket och fortsätter renovera invändigt. Anders mamma dör och vi kommer av oss och tar hjälp av måleriet.

Vi skulle förra sommaren gjort en ny altan men det blev inte så därför är jag extra glad, tacksam och stolt nu när den nästan är färdig. Tro nog att Anton ❤️ är med på sitt sätt och hjälper sin pappa. Åh vad Anders har kämpat med marksten som plockats upp och envisa tujjabuskar. Ett himla sågande när han byggde stomme och golvet.

Altanen blir stor och vi fick åka och köpa nya möbler.

Vi har en tanke att det kanske ska sättas upp ett lågt plank vid soffan så det bli lite ombonat där och nya svarta krukor och nästa år köper vi en markis som ska sitta över soffan.

Vi har svarta markiser som vi ska sätta vid övervåningens fönster.

Sen har vi ett badrum som vi framtiden ska ta oss an sen får det räcka.

Känns bra eftersom vi gilla att vara hemma att nu få ordning som vi vill.

Min sista semestervecka ska vi röja i vårt förråd och det känns skönt att altanen är färdig så att vi kan ägna oss åt en sak.

Ska hälsa på vänner i Nässjö också nästa vecka.

 

Idag ska Wilma och jag hitta på något själva för Hanna och Anders ska åka till Mantorp och kolla på bilar med två av Antons kompisar ❤️

Så underbara kompisar är så tacksam att de var kompisar med Anton ❤️

De hade diskuterat om Antons intressen och kommit fram till att det var bra att Hanna ❤️ fått Antons ❤️ bilintresse och Wilma hade ❤️ fått hans träningsintresse.

Underbara pojkar ❤️