änglamammankicki

 

Idag för 24 år sen föddes Anton.

Jag minns allt som det var igår och denna obeskrivliga lycka detta lilla barn kunde ge.

Jag minns också så väl när jag själv fyllde 24 år och Anton skulle fylla 1 år.

Jag har lovat mig själv att inte jobba varken på hans födelsedag eller dödsdag.

Det är så fel att gå till kyrkogården och göra fint på hans grav på hans födelsedag

men det är det enda jag kan göra.

 

Grattis Anton ♥ var du nu är

* Idag är det sjunde födelsedagen som Anton inte är med här.
* Sjunde gången vi går till hans grav på Kyrkogården för att fira hans födelsedag.
* Sjunde gången vi inte kan köpa presenter till han.
* Sjunde gången vi inte få sjunga och se hans glada förväntansfulla ögon om vad det finns i paketen
* Sjunde gången vi inte ha något kalas denna dag
* Sjunde födelsedagen vi mår så fruktansvärt dåligt att han inte är här.

18, 19, 20, 21, 22, 23 och nu 24 år dessa födelsedagar som vi har fått gå till Kyrkogården.

VARFÖR VARFÖR VARFÖR
min älskade lilla pojk kommer aldrig förstå.

 

Exakt samma tid igår som vi åkte in till sjukhuset och Anton skulle komma ut 

så satte jag mig i bilen för att åka hem från sjukhuset. 

 Anders är dålig igen och han ligger på hjärtavdelningen på sjukhuset.

Det är konstigt att tiden går ihop.

 

När en sköterska ska köra honom med rullstol till avdelningen prata vi om renoveringen av sjukhuset och hon berättar att där ligger operationen och där ligger intensiven och jag svara henne att det stället gilla inte jag.

Jag berättar att vår son dog där och hon undrar om han hette Anton.

Så märkligt hon hade varit med när Anton kom in och hon tyckte det var konstigt att han dog.

Hon blev så rörd och rös och hade svårt att prata.

Möten är ibland så konstiga och kan undrar varför de ibland sker.

Märkligt av alla personal att det var hon just igår kväll.

 

 

I mitt hjärta finns Du Anton ♥

I hjärtat finns ett rum som bara är för dig.

Och var jag än tar plats så finns du här hos mig.

Jag hör din varma röst som inspelad musik.

Jag lyssnar om igen för den är helt unik.

I mörker och i ljus ditt ansikte jag ser.

Ur minnet tar jag fram de bilder där du ler.

Men ibland allt du är för mig finns något svårt att bära,

min längtan efter dig när jag inte har dig nära.

             Siv Andersson