Wilma skriver idag på sin facebook. Detta känner jag........ hon skriver mina tankar och vad jag känner.


Idag för 4 år & 5 månader förändrades allt..du tog ditt allra sista andetag & ditt hjärta slog sitt sista slag någonsin.
Det är helt obeskrivligt, du är borta..borta föralltid..du kommer aldrig tillbaks, aldrig någonsin.
Att vakna varje morgon & känna känslan av att du inte längre finns..den känslan är hemsk på alla sätt & vis.
Att varje kväll stänga dörren till ditt rum & sedan varje morgon öppna den & känna din lukt som fortfarande finns kvar sväva emot mig.
4 år & 5 månader av sorg, saknad, smärta, tankar, tårar, tomhet, längtan & ilska.
Att inte kunna se dig, att inte kunna höra din underbara röst, att inte kunna känna din närhet.
Jag minns dig så som du en gång var & som du förevigt kommer vara i mitt hjärta.
Det gör ont..fruktansvärt ont..
Att känna känslan av att du aldrig någonsin kommer komma tillbaka, den känslan är helt obeskrivlig & fruktansvärt hemsk.
Du var en underbar kille som alltid ställde upp & den killen var lyckligtsvis min storebror.
Du var den bästa storebron som man kunde önska sig.
Du fanns alltid till vid min sida, du höll i min hand, du blåste på såret när det gjorde ont, du torkade bort mina tårar, du hjälpte mig med läxan, du hämtade mig i skolan, du installerade alla The Sims spel, du fick mig att le & skratta, du lärde mig saker & ting, vi växte upp tillsammans, vi skapade underbara minnen.
Jag kunde berätta allt för dig, vi kunde prata om precis vad som helst..du lyssnade & förstod mig på ett sätt som ingen annan gjorde.
Vi stod varandra väldigt nära.
Du var var min bästavän & min idol..jag såg alltid upp till dig & jag tyckte om dig otroligt mycket.
Du betydde allt för mig.
Du gjorde livet så bra.
Du var speciell, en ängel till låns du var i 17 år..17 år, 5 månader, 1 timme & 35 minuter..var all den tid som du fick leva här på jorden.
Tiden var kort, alldeles för kort.
Ditt liv hade precis börjat & du hade hela livet framför dig.
Det finns så mycket som du drömde & längtade till att få göra, så otroligt mycket som du såg fram emot.
Veckan efter att du dog så skulle du ut på praktik i skolan..men det fick du aldrig uppleva.
Du höll på att göra ett bord på hantverksprogramet i skolan..men det hann du aldrig göra klart.
Du hade uppehåll ifrån innebandyn, veckan innan du dog så hade din tränare ringt & frågat om du ville börja igen..men det hann du aldrig.
Det finns så mycket som du inte hann göra, så mycket som du aldrig kommer få uppleva.
Fortsätta i skolan.
Att bli vuxen, fylla 18 år.
Ta körkort, en av dina högsta önskningar.
Att få köpa dig en alldeles egen bil, det var något som du verkligen längtade till att få göra..en sportbil som du skulle glida runt i.
Ta studenten, se din lycka av att gå ut skolan.
Jobba med det som du ville jobba med..tjäna egna pengar.
Köpa det som du själv ville köpa.
Flytta hemifrån.
Utvecklas, ta stora steg i livet.
Träffa någon som du skulle dela ditt liv tillsammans med.
Få barn, uppfostra dom & se dom utvecklas.
Gifta dig om du någon gång tänkte göra det.
Se mig & Hanna växa upp.
Dina drömmar är som bort blåsta nu..det gör ont att du aldrig kommer få uppleva allt du önskade.
Inga ord i världen kan beskriva hur mycket jag saknar dig, saknar dig mer & mer för varje dag som går.
Jag älskar dig nu, då & föralltid världens finaste storebror.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0