Igår var det 11 år sen Anton begravdes

"Han"

"Han är borta, borta förevigt.

Kommer inte tillbaka, aldrig någonsin.

Han hade somnat om.

Skulle aldrig vakna upp igen.

Han är död och kommer vara nu för all framtid.

Jag kan inte tro det, vill inte tro det.

Jag saknar han, jag saknar han.

Varje sekund, hela tiden, något oerhört.

Varje dag, dag efter dag, natt efter natt.

Allt är så overkligt, som en dröm.

Som man aldrig vaknar upp ur.

Jag vill vakna, men det går inte.

Kommer aldrig gå, aldrig någonsin.

Utan han är allt så konstigt,

 så annorlunda, så overkligt".

 

Dikt skriven av mig till dig.

Wilma Karlsson

 

Denna dikt skrev Wilma 2012

 

Bilden kan innehålla: natt, växt, träd och utomhus

  

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0