änglamammankicki

 

Idag när jag var hos Anton och tittade på stenen

 kändes det så obegripligt att han är död och att det nu gått 7.5 år.

Vart har dessa år tagit vägen???
Om lite mer än två veckor är det 25 år sen han föddes.

Jag har tagit ledig den dagen.

Har bestämt att aldrig jobba på hans födelsedag eller dödsdag.

Saknaden och längtan efter honom och

tankar om vad han skulle ha gjort nu om han levt är jobbiga och det tär på mig

. Är så trött och min värk som kommer och går tro jag har att göra med min sorg

för visst tar sorgen  både psykiskt och fysiskt på kroppen.