Åttonde gången....
På tisdag är det 25 år sen jag blev mamma.
Anders och jag fick en liten kille som fick namnet Anton
jag minns denna fantastiska underbara dag och känslan när han låg där på mitt bröst.
Den känslan kan jag inte beskriva i ord hur enorm den är.
Kan inte heller beskriva i ord hur
fruktansvärt hemskt det är att kramar sitt barn när han tar sitt sista andetag.
Att står och hålla i sitt döda barn.....
Nej det finns inga ord.
Nej det finns inga ord.
På tisdag går vi till kyrkogården
på hans födelsedag för åttonde gången.
Anton dog när han var 17 år och fem månader.
Idag har jag gjort 25 ljuslyktor med kort på Anton
som vi ska ha på hans grav på hans födelsedag
Testade hur jag skulle ha dom
och tände en för att se hur det blev.
Kommentarer
Trackback
