änglamammankicki

Min födelsedag.

Gilla inte födelsedagar.

Saknad och längtan och en som inte finns här är jobbigt.

Tjejerna är inte hemma men jag vet ju att de kommer hem och kan prata med dom på telefon men Anton kan jag inte ringa :(

 

Jag glömmer hur gammal jag är och får varje gång tänka till.

För mig spela det ingen roll hur många år jag är.

Skulle skriva en presentation om mig och skrev att jag var ett år äldre än vad jag var då.

Det är när jag tänker tillbaka på händelse jag förstå att det gått många år.

Nu precis för 28 år sen hade Anders och jag varit ihop i några veckor och vi hade firat min födelsedag och varit ute i Kalmar. När vi åkte bussen hem berättar han som körde bussen att Palme blivit skjuten till döds.

För 24 år sen väntade jag Anton och för 22 år sen väntade jag Hanna. Hanna föddes tio dagar efter min 25 -årsdag. För 16 år sen köpte vid ett huset vi bor i nu och när vi bott här i två veckor föddes Wilma.

Jag var 40 år när Anton dog och dessa år som nu har gått vet jag inte vad de tagit vägen.

Ja det är när jag tänker på mina barns åldrar jag ser att åren går.

I torsdags eftermiddag flög Wilma till Stockholm och i fredags åkte Hanna till Stockholm. De har varit på Avicii. Wilma och hennes kompis bor hos en släkting  och Hanna bor på hotell med sina kompisar.

 

Här hemma är det konstigt tyst, men så kul för de att de kunde åka.