änglamammankicki

Oj vad dagarna går!

Första arbetsveckan nästan gjord bara imorgon fredag kvar.

Jag har långfredag till 17.30 men det brukar går snabbt.

Hoppas på en lugn helg.

Förra fredagen blev allt annat än lugn.

Anders var på jobbet och när han kom hem strax efter två säger han att han känner sig konstig och fryser.

Efter några timmar har han nästan 40 graders feber och fruktansvärt ont i huvudet, kroppen och i bröstet. Fingrarna sov och han mådde inte alls bra.

Jag tyckte han skulle ringa 1177. Han gjorde det och de ville att han skulle ringa efter en ambulans.

Han gjorde det och de var här på några minuter.

Han hade hög puls också så han fick åka till akuten.

Där tog de en massa prover, gjorde lungrötgen sen blev han ilagd på hjärtavdelningen.

Han fick antibiotika direkt i blodet och på söndagen var pulsen inte så hög och febern började gå ner.

De visste inte förrän på tisdagen vad det var och då fick han åka hem.

Han hade en kraftig lunginflammation.

Konstigt och otäckt att det kunde komma så snabbt. Han har inte ens varit förkyld.

 

Börjar nästan undra om det är någon annan här hemma som egentligen går med smittan men inte bli så dålig.

 

När ambulansen hämtat Anders blev det så påtagligt allt som hänt under åren och allt om Anton spelades upp. När han åkte ambulans och jag som åkte in senare och kommer in till en son som inte vakna upp och allt det fruktansvärda som hände.

Jag gilla inte sjukhuset har så hemska minnen därifrån.

 

Som tur var slapp vi sitta på akuten så länge och alla har varit så bra och hjälpsamma. Det var också bra att han fick stanna några dagar och att de inte skickade hem honom för tidigt.

Igår på morgonen var han ute med Lisa och när han kom in var han helt slut och hostade upp blod.

Han är inte så pigg som han tro.

Nu är det vila och ta det lugnt som gäller så han snart bli pigg.