I tidningen Corren finns denna artikel som jag känner igen mig i.

De förlorade sin son
 
För tre år sedan avled deras son i en trafikolycka. Sorgen tar aldrig slut.
Pär skulle ha överlevt Christer och mamma Karin. Sönerna skulle ha haft varandra långt efter föräldrarnas död. Inte bara en son och bror är förlorad utan också deras gemensamma framtid och därmed mening i livet.

En sådan sorg går ur almanackan, som prästen Lars Björklund uttrycker saken. Han har skrivit en bok som heter "Vägar i sorgen" tillsammans med psykologen Göran Gyllenswärd. En sådan sorg tar tid och den följer inte den normala krisreaktionens olika faser; chock, reaktion, bearbetning och nyorientering. Den börjar om och börjar om igen,

- Man sörjer inte bara sitt barn, utan också det som aldrig fick bli, säger begravningsentreprenör Erika Hellberg.

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0