änglamammankicki

Tänker tillbaka på livet.

Idag är det 27 år sen Anders och jag blev ihop och det har hänt mycket under åren.

Vi har bott ihop 26 år.

Blev föräldrar för 23 år sen.

Fick vårt andra barn för 21 år sen.

Gifte oss för 17 år sen.

Fick vårt tredje barn för 15 år sen.

Flyttade till detta hus för 15 år sen.

Dessa händelser är roliga och underbara.

 Att få barn är det mest underbara och det mest fanatstiska jag varit med om

och det är svårt att förklara i ord den känslan.

 

I september för 9 år sedan gjorde Hanna den största ryggoperation man kan göra.

För 6 år sen i serptember hände det som inte fick hända......

Anton dör efter att ha blivit påkörd :(

Att förlora sitt barn är det

värsta, hemskaste en förälder kan vara med om.

Jag kan som jag skrivit förrut inte skriva i ord hur det är att mitt barn är dött.

Denna enorma saknad och längtan efter honom det går inte att skriva i ord.

 

Fick i torsdags veta att en kille dött.

Hans föräldrar och vi gick i samma föräldragrupp.

Han och Anton har spelat handboll tillsammans.

Det fotsätter hända

Föräldrar förlora sina barn.

Jag slås tillbaka till september 2007

och vet precis hur de har det i denna chock.

Tänker på denna familj som nu hamnat i detta trauma.

Jag finns här om de vill.