änglamammankicki

 

Det har varit en fin sommar.

Varmt och mycket sol det gilla jag :)

Sista dagen i augusti är det idag och imorgon kommer månaden

jag inte tycker om September.

Det går kalla kårar i mig när jag tänker på den.

2004 operades Hanna i ryggen och det blev fel och hon var sängliggande i 8 månader.

2007 händer det som inte får hända.

Anton mitt barn dör.

Det känns i hela kroppen att det hemska datumet närmar sig.

Det kan ingen förstå som inte själv varit med om det

men det finns där och kropp och huvud är påverkat.

 

Igår var vår lilla Lisa på Djursjukhuset hela dagen

för att de skulle försöka spola ut hennes urinstenar.

Hon opererade  bort en stor i April och de tyckte detta var skonsammare.

De fick bort två av tre och den lilla som är kvar nu är så liten.

Stackars lilla hund måtte hon slippa detta nu

och stackars oss som mår dåligt för att hon inte få vara pigg.

Vi är så såbara efter allt vi varit med om

och Lisa är vår lilla stöttepelare som finns för oss alla.