Det är ju inte lätt för andra människor att förstå oss
som mist barn som själva inte gjort det.
Men jag önskar så att jag ska slippa förklara och försvara mig i min sorg.
Får för ofta göra det tyvärr.
Jag vet nu att det gått fem år men vad är det när man fått
LIVSTID av
SORG
SMÄRTA
SAKNAD
TÅRAR
TOMHET
LÄNGTAN
Läste någonstans där någon skrivit
"SÅ LÄNGE DU ÄLSKAR DITT BARN SÅ LÄNGE SÖRJER JAG MITT"
Det tycker jag säger mycket.
Någon annan skrev
" DET GÖR ONT ATT FÖDA BARN MEN DET GÖR ONDARE ATT MISTE SITT BARN"
Idag läste jag vad en annan Änglamamma skrev
Det handlade om att människor säger du måste rycka upp dig nu eller kom igen nu, Nu måste ni glömma och gå vidare, Nu måste ni ta er ur det här m.m
" DET ÄR SOM ATT SÄGA TILL NÅGON SOM ÄR FÖRLAMAD, MEN GÅ DÅ FÖR SJUTTON!"
Något en annan gjorde var att ställa motfrågan
" BETYDDE DITT BARN INTE MER ÄN NÅGRA MÅNADERS SORG OM DOM SKULLE GÅ BORT?"
Då hade det blivit tyst!
JA DET ÄR MYCKET TANKVÄRT
Snälla männskor jag ber er tänk er för innan ni säger något till oss sörjade föräldrar eller sykon.
Det tar så mycket energi av oss om vi ska behöva förklara och försvara oss.
Nästa dag kanske ni är i vår situation.
Men jag hoppas ingen ska behöva hamna där jag är.
Jag vet att ingen ingen vill byta med mig.
Något jag också vill tala om att detta är något jag vet helt säkert och
ingen kan överbevisa mig som inte mist sitt barn.
Försök inte att få mig till något som jag inte tro på i denna sorg.
JAG VET BÄST SJÄLV! JA JAG GÖR DET!
Vi såg Dig ligga där
Förstod inte
Vart hade Ditt leende tagit vägen, glimten i ögat?
Varför andades du inte?
Tystnaden spred ut sina vingar över oss
Ville inte förstå
Vill inte fatta att Dina tankar var bortblåsta
Att Dina drömmar var förstörda
Att Du aldrig mer skulle få känna vinden mot
Ditt ansikte
Se solen gå ned vid horisonten
Höra fåglarna sjunga i träden
Känna doften av sommaren
Ville inte förstå att anledningen till att Du inte andades
Berodde på att Du inte fanns
Det enda som finns kvar nu, av Dig, är vår saknad
Sticket i bröstet och tårarna längs våra kinder
Det enda som finns kvar nu är våra minnen
Och tystnad
Så mycket tystnad
Författare Okänd
