änglamammankicki

Idag är det 4 år och 4 månader sen olyckan.
Varje månad den 13, 14 och 15 känner kroppen av dessa datum.
2007-2012 fy det känns så länge men ändå inte så länge. Får inte ihop det........
I september är det 5 år och det kan jag inte förstå.
I April är det Antons födelsedag 22 år. Minns så väl när jag var 22.
När jag var 23 år föddes Anton.
Som jag skrivit förrut tycker jag inte om födelsedagar eller storhelger
 eftersom det fattas ett barn här på jorden.
I januari och februari har vi inga födelsedagar i familjen
och det är skönt med lite andhämtning.
Sen i Mars kör det igång.

Tur det är fredag behöver flera dagars vila nu
och jag ska lyssna på min kropp och vila hela helgen.

Önskar att allt var en dröm och att jag skulle vakna nu
och det skulle vara som innan den 13 september 2007.

Hur skulle du se ut nu Anton?
Vad skulle du gjort nu?
Skulle du fortsatt att träna som du gjorde?
Skulle du bott hemma?
Vad hade du haft för bil?
Hur lång skulle du vara?
Hade du träffat någon tjej?
Skulle du hängt med din Pappa på det han ska göra?
m.m.m.m.m.m.m.
Jag kan nog skriva hur många saker som helst som jag fundera på.
Och det är så hemskt för jag kommer aldrig aldrig få svar på frågorna
hur mycket jag än vill.

Pratade med en änglamamma i telefonen igår och vi pratde länge tiden for iväg som vanligt när jag prata med henne. Det är så skönt jag förstå precis vad hon prata om.
Tack för samtalet och vi ses nästa vecka.

Mina döttrar gilla att ta kort och jag hittade fina kort här i datorn som Hanna tagit hos Anton ♥

Hanna jag lånar två bilder av dig ♥

Älskade barn vad jag saknar och längtar efter dig det värker i hela kropen och
allra allra mest i mitt hjärta ♥