änglamammankicki

Den 21 januari 2012

Saknaden utav dig sprider sig runt om i hjärtat.
Det gör ont, fruktansvärt ont.
Ont i hela mig från topp till tå.
Jag saknar dig, varenda sekund.
Det enda jag skulle göra precis allt för är att få dig tillbaks levande igen.
... Det känns fortfarande som att det var igår som allt hände, allt som förändrade mitt liv föralltid.
Men saken är den att det är över 4 år sen nu..
Lång tid för andra men för mig känns det fortfarande som ett ögonblick bort..som att tiden stannat.
Det ligger så nära inpå, jag minns allt så himla väl.
Jag minns när jag satt där på sjukhuset..höll i din hand.
Jag visste vad som skulle hända..tiden var kort till dess.
Mina tårar föll, dina tårar föll.
Allt var så konstigt, så annorlunda, så overkligt.
Som i en dröm..som jag aldrig skulle vakna upp ur.
Ville bara ställa allt till rätta och göra allt bra igen.
Allt hade förändrats och du skulle ta ditt sista andetag snart..
Jag förstog inte så mycket då och kan fortfarande inte riktigt fatta att det hände, hände dig.
Tårar rinner, hjärtat brinner, saknaden är stor.
Smärtan går inte att beskriva det gör fruktansvärt ont..
Tankarna flyger runt omkring.
Saknar allt som var förut oerhört mycket.
Anton, inga ord i världen kan beskriva hur mycket jag saknar dig.
Jag älskar dig av hela mitt hjärta nu, då & förevigt världens bästa storebror! ♥