änglamammankicki

Påskafton för 22 år sedan blev jag mamma till en underbar liten kille på 4100g.
Han fick namnet Anton. Jag minns denna underbara känsla när han läggs på mitt bröst.
Idag 22 år senare är han begravd på en kyrkogård sen 4.5 år.
Nästa lördag är hans födelsedag den femte som vi får gå till han på kyrkogården.
Finns inga ord som kan förklara hur mycket jag saknar och längtar efter honom och jag kan inte förstå att tiden bara kan gå.
Dessa 4.5 år vad är det som har hänt under dessa år det är bara en himla röra.
Jag har ingen tidsuppfattning och minnet det är rena kaoset.
 Jag vill ge er alla många kramar som kämpar varje dag med det jag gör ♥