änglamammankicki

Jag tänkte mig för väldigt många gånger innan jag startade denna blogg och jag gjorde det inte för att jag skulle göra påhopp på andra människor. Jag skriver bara ytliga saker och har förstått att det är inte bara är människor jag känner eller andra föräldrar som mist barn som läser.

Vad jag känner längst inne i mitt hjärta har jag för mig själv. Hade jag skrivit precis allt så vet jag nu att det hade blivit många kommentarer vad jag ska och inte ska skriva och vad jag ska och inte ska tycka m.m. Jag har tyckt det varit skönt att skriva lite och tycker om att lyssna på musik och har lagt upp många av de fina sånger jag tycker passa här. Har också hittat många fina dikter som jag brukar lägga in och även ordspråk jag tycker passa. Har trott att det kanske kan hjälpa andra som är i samma situation som jag att få lyssna och läsa och känna igen sig för det är så jag gör på andras bloggar och hemsidor där man mist barn. Har även lagt in bilder på mitt älskade barn och bilder på hans grav för det är min verklighet. När andra föräldrar besöker sina barn som flyttat hemifrån och ha egen lägenhet så går jag till en Kyrkogård och till hans grav där det finns en sten med hans namn på.
När hans kompisar nu är 21 och 20 år och för mig är Anton 17 år och många funderingar kommer vad hade han gjort nu? Hade han bott hemma? Hur hade han sett ut nu m.m. Det finns många funderingar.
Jag kräver inte att andra som inte mist sitt barn ska förstå hur det är för att förstå måste man själv har gjort det.
Jag vill inte att någon ska tro att jag hitta på för det gör jag verkligen inte att mista sitt barn det är på LIVSTID med sorg smärta saknad tårar tomhet och längtan.
När man mister sitt barn så har man också sorgen efter allt som han inte får göra i sitt liv. Få ett jobb, flytta hemifrån, skaffa familj m.m Jag får inte bli farmor hur skulle hans barn sett ut. Här kan jag skriva hur mycket som helst.......................  Det är många tankar.

Det var i inlägget om Fars dag där jag skrev att det inte gå att jämföra sin sorg efter sitt barn och sin sorg efter sina föräldrar där en person tyckte att jag inte ska sätta mig över folk och jämföra vad som är mest jobbigt att förlora. Alla människors sorg ska respekteras och inte behöva jämföras på det sätt som jag gjorde tyckte personen.

Jag respektera allas sorg och ha verkligen inte satt mig över någon, men det jag skrev var att sorgen efter sitt barn och sorgen efter sina föräldrar inte kan jämföras.

Jag önskar att ni som inte tycker om det jag skriver och ha åsikter om min sorg ska ta bort min blogg från era favoriter och sluta läsa. Snälla det jag skriver är mina känslor och det är min verklighet.
Jag skulle kunna göra vad som helst för att tiden skulle rullas tillbaka till den 13 september 2007 och ta bort det som hände då och se till att det inte skulle hända.
Detta är inte det liv jag vill ha men vad ha jag för val???
Det var ju mig han skulle begravt inte jag som skulle begrava honom.

Än en gång snälla läs inte om ni reta er på det jag skriver.

Är det oklart och någon har frågor som inte ska synas här så kan ni skriva er E-postadress (publiceras ej) på där man kommentera så svara jag er.


Med vänlig hälsning Kicki