Ont
Det gör ont! Idag är det 2 år och 2 månader sen Anton blev påkörd. Kroppen är inställd på dessa dagar den styr mig. Det är inget jag själv kan styra det är bara att följa sin kropp. ♥♥♥
Igår var vi ute i Kalmar för att fira en jobbarkompis. Det var trevligt men det är så många tankar som snurra. Det är ju inte jag som ska vara ute det är ju där han skulle varit. Jag såg många killar i hans ålder och det skär som knivar i mig. Varför varför!!!!!!!!
Jag längtar och saknar så jag tro min kropp snart vitras sönder det värker i var enda kroppsdel. Jag fick en fråga igår kväll om jag någonsin kommer att bli den gamla Kicki och jag svarade snabbt att det kommer jag aldrig att bli för så är det jag kommer aldrig att bli det. Den gamla Kicki levde i mitt gamla liv och eftersom inte Anton kommer tillbaka så gör inte den Gamla Kicki heller det.
Fast detta förstå bara de som själva mist sitt barn.
Pratade också med en person för ett tag sen om att jag alltid kommer vara Antons mamma och det förstod han nog inte fullt ut men så är det JAG är mamma till tre barn ANTON HANNA WILMA och det kommer jag alltid att vara . Ett barn som är död och två barn som lever. Det kan ingen tar ifrån mej!
Idag är det helg och det är vila som jag behöver vila vila vila och allt jag ska göra tar sån tid.
Anders och jag har renoverat Hannas rum hur länge som helst men nu är det klart och alla är nöjda så hon ska flytta in idag. Precis innan Anton dog skulle vi börja renovera huset men vi har inte orkat och det gör vi igentligen inte nu heller men jag har bestämt att vi tar ett rum i taget och jag har ingen tidspress det får ta hur långt som det krävs. Nu är det Wilmas rum vi fortsätter med.
Jag bryr mig inte att det snart är Jul. Jag hatar Jul!!! Vill inte ha det !!!
Många styrkekramar ♥ till alla er som är samma situation som jag. Vi kämpa och kämpa varje dag bara att stiga ur sängen. Hur länge ska man orka?
♥♥♥♥♥♥♥
