änglamammankicki

Förstå mer och mer hur annolunda jag är efter allt som hänt och jag kommer inte att bli som förrut.
Tänker på ett helt annat sätt och ser inte på saker som andra.
Jag har mist min son sett honom ligga på olycksplatsen skadad och sen följa han på sjukhuset och se hur han kämpade för sitt liv och stått och hållt i honom när han tog sitt sista andertag. Jag har suttit hos han när han var död i flera timmar och känt när han blev kallare och kallare och sagt farväl och lämnat han i en sjukhussäng DÖD. Sett honnom ligga i kistan och sagt farväl igen och sänkt ner han i sin grav på kyrkogården.
Ja detta har jag i mitt huvud och jag kan inte ta bort det. Jag kan inte vara som andra.