änglamammankicki

I onsdags tänkte jag vad skönt med fyra dagars ledigt. Det är något jag verkligen behöver att få vara ledig. Nu är det söndagseftermidag och jag vet inte vad dagarna har tagit vägen.
Min kropp har varit så orkeslös länge nu hittar ingen mening med någonting. Känner bara att jag är tvingad till olika saker. Jag gör det men sen är det inget mer. Igår var det 2 år och 8 månader sen Anton dog när man titta på datumet men för mig är det inte den tiden. Har varit i ett konstigt vakuum nu och jag känner detta kan väl inte vara sant nu är det slut på denna dröm men varje dag inser jag att det inte är någon dröm.
Tiden går men jag hänger inte med - vill inte hänga med. Jag vill bara få vara och vila mig. Jag har ont överallt sorgen är ÖVERALLT. Har läst några böcker om sorg  i helgen och det är mycket jag känner igen mig och min familj i.
Nu är det snart skolavslutning igen och det har gått ett år sen Anton skulle tagit studenten. Och nästa år ta Hanna studenten och det är konstigt. Många av Antons kompisar sluta nu. Det är med olika känslor.

Vad skulle han gjort nu?
Hade han jobbat?
Vad hade han jobbat med?
Skulle han fortsatt träna som han älskade?
Vad hade han haft för bil?
Hur lång hade han varit nu?
Hade han haft någon tjej?
Hade han bott hemma?
Det finns så många frågor som jag aldrig kommer att få svar på. Som jag vill ha svar på.
Aldrig aldrig aldrig det är jobbigt jobbigt jobbigt!!!!!!!!!!!!!!!!!!

I onsdags var jag och träffade de andra föräldrarna som också mist sitt barn. Det ger energi att få pratat mend de de förstå man behöver inte säga så mycket för alla vet.

Denna fina sång hittade jag på en annan änglamammas sida Lotta Olsson

         

                                                                                          Kramar Kicki