änglamammankicki

Min kropp är slutkörd. Jag är orkeslös och har ont överallt. Känns som att jag går i dimma.
Men vad har jag för val????
Upp och kämpa, gå till jobbet och göra det jag ska, vara en perfekt förälder, vara en svensk människa som ska fungerar m.m.m.m

Jag läste på Hannas sida

http://jagheterhanna.blogg.se/2010/march/lat-mig-fa-sorja-pa-mitt-satt.html#commentg

LÅT MIG FÅ SÖRJA PÅ MITT VIS

När man nu mist sitt barn eller sitt syskon ska man inte då få sörja på sitt vis?

Nej i vårt land känner jag att man inte få det.
Det är andra som styr och tycker och tänker.
JAG BLI SÅ JÄVLA TRÖTT!!!!!!!!!!!  (Ursäkta att jag svär)
Det har gått 2.5 år och nu ska det vara bra igen eller????

Jag kan bara säga att det är det inte.

Anton är lika död idag som han var för 2.5 år sedan.
Jag har lika mycket sorg, smärta, tomhet och tårar som då men jag har ännu mer saknad och längtan idag än för 2.5 år sedan.

Min vän Cine skriver precis som det är och som jag känner hon är otroligt bra på att beskriva i ord hur vi har det.
Läs gärna på hennes hemsida och klicka på Dagbok
http://www.tillminneavericlind.dinstudio.se/





Kram Kicki