SEMESTER
Jag har nu haft semester 2 veckor och idag går jag in på min tredje vecka. Att vara ledig är skönt och min kropp behövde det verkligen men det är med blandade känslor. Tankarna far i huvudet hela tiden. Jag går tillbaka till den 13 september 2007 hela tiden. Vad han sa och hur det var på sjukhuset. Hur ont han hade, vad rädd han var. Det första han frågade mannen som kom till olyckan var kan man dö av benbrott. Älskade lilla barn vilken panik du måste haft. Han bad att få låna telefonen så att han kunde ringa hem. Hans röst klinga fortfarande i mitt huvud vad han sa när jag tog luren. Hur vi blev bemötta och hur det var dagarna efter och begravningen ja allt kommer. Polisen hur de sa och hur de skötte allt fy så besviken jag är på dem hur de skötte det från början till slut. Har de inget vett om hur man behandla människor som mist någon nära. Vet om ett fall till i Nybro där Polisen gjorde så fel saker när det barnet dog i en olycka.
Hörde igår kväll om en människa som sa vad gjorde han där? Utan reflexer och jag bli sååååååååå trött
HAN HADE REFLEXER OCH HAN ÅKTE VILSE OCH SKULLE INTE VARIT DÄR HAN HÖRDE BILEN OCH HÖLL SIG I KANTEN!!
Vad spela det för roll när människan som körde inte hade ögonen där han skulle!
Ja i denna lilla skitstad pratas det mycket och jag blir så trött det tar energi.
Nu har det gått 2 år och 10 månader men för mej spela tiden ingen roll det är så nära hela tiden. Saknad och längtan och den aldrighet det går inte i ord beskriva hur det är.
Jag har levt 2 år och 10 månader och 11 dagar i mitt nya liv, det liv jag inte vill ha men jag har inget val.
Antons nya sten ♥
Vi har flera gånger de senaste veckorna träffat en av Antons kompisars familj och de är så underbara för de berätta om vad Anton gjorde och vad han sa för dom finns han och de prata om honom jag blir så glad. De vågar och vill prata om honom och det känns så bra för oss. Det är ju så vi vill att man ska göra. Han finns med oss nu också fast på ett annat sätt.
Tack familjen H ni är fantastiska många kramar till er ♥
Vi väntar på bättre väder så vi kan åka med husvagnen och jag är glad att vi inte kom iväg förra veckan. Fy vad blött och hemskt det hade varit. Man har det mycket bättre hemma när det regnar så mycket.
TAR EN DAG I TAGET KAN INTE TÄNKA LÄNGRE FRAM
♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥
Du skriver så bra Kicki! Det är ju alltid lättare att tala om hur alla andra ska göra,när man står där med facit i hand.Som om inte sorgen vore nog, så ska man ha alla dessa som tycker så mkt..
Hoppas ni kommer iväg, för mer regn vill vi inte ha!
Kram Malin
♥♥♥♥♥♥
jag förstår din smärta.Jag ser också framför mig hur våran Simon ligger där och förblöder,undrar vad han tänker.. om har ont..fastän vi inte var där ,så kan jag se i mitt inre.Det finns så många i vår herres hage som inte har en guns av Empati ,dom vet inte vad det är,såna människor ska man absolut inte Sätta sin energi på ,dom är inte värda det.Jag har så mycke hat inom mig ,men försöker att inte tänka..fastän det finns där hela tiden.I bland har jag så hemska tankar,men det är inte så konstigt.att mista ett barn,det gör så ont går rätt igenom hjärtat,det kan ingen förstå som inte har mist ett barn ,smärtan -saknaden-längtan ja allt. Varma kramar Simons mamma Eva (mamsen)
Kom inte polisutredningen fram till att han INTE hade reflexer?? Fast dom kanske bara hittar på, polisen alltså? För att vara elaka mot er. Tänk vad skönt om ni kunde ha någon att skylla olyckan på. Men tänk på den personen lite också. Men det är väl för mycket vegärt
Hej MH du får gärna ta kontakt med mig så ska jag förklara vad jag menar vill inte ta det här. Såg att du kommenterat igår också. Synd att du inte våga stå för vem du är så kunde jag ringt upp och förklarat. Denna blogg är min och jag trodde jag hade rätt att skriva mina känslor men förstå nu att man inte ha rättigheter. Du är välkommen att ta kontakt med mig och jag tro du vet vad du kan nå mig. Kan också visa hans hjälm med reflexerna på.
Vi hörs mvh Kicki
Jag förstå att du har läst hela min blogg nu och jag har inte nämt olyckan vad som hände en enda gång i detalj. Men det kanske är det jag ska göra. Skulle kunna skriva en hel bok om vad som hänt de tre åren tillbaka. Men det finns anleningar till att jag inte gjort det och det kan vi ta när vi träffas. MVH Kicki
