änglamammankicki

Det var länge sen jag skrev.
Jag har börjat på mitt gamla jobb på Förskolan och det har varit nya intryck som gör mig fruktansvärt trött. Barnen har varit otroliga på att ta hand om mig. Det är 8 månader sen jag jobbade där och på så lång tid händer det mycket med barn i 2-5 år. Trodde aldrig att de skulle komma ihåg mig på det sättet. Det har varit skönt och har underlättat mycket. Det förändras och det händer mycket men har nu under denna vecka lyssnat och försöker ta till mig hur det är nu.
Tack både barn, personal och föräldrar för att ni tagit emot mig så bra.

Jag har väl varit så koncentrerad på att jag skulle tillbaka så jag stängt av min sorg några dagar men igår kväll var det dax då sattes den på ordentligt igen. Idag har jag kännt mig tung och orkeslös.
Det är som jag aldrig kommer att förstå fullt ut att han inte kommer tillbaka och det finns dela i mig som tro att snart snart är det som vanligt igen och han kommer in genom dörren och ropa HEJ.
Det tar så mycket kraft och energi.
Mina tjejer har ju också det tufft och jag känner mig maktlös hur jag ska hjälpa och stötta dem. Jag kan ju inte hjälpa mig själv.
Vet ju att jag måste ta en dag i taget och ibland bara en timme i taget.
Trodde aldrig att jag skulle hata att prata i telefon men jag undviker det så mycket som möjligt. Jag vill bara vara och har ingen energi till att prata med någon när jag kommer hem. Tycker det är skönt när det är TYST.
ORKA INTE!!!!!!
Ursäkta alla som jag borde ringt eller träffat. Hoppas ni förstå.





Anton att saknar och längtar efter dig det gör så ont
att man i ord inte kan skriva hur det är.
Det finns inga ord som kan förklara hur det är.
Man vakna upp till en ny dag och tro att nu nu äntligen är drömmen över
och det är som det ska vara.
Ett liv med alla mina tre barn här hos mig.
Anton detta året skulle du fyllt 20 år. Imorgon är det 3 månader till din födelsedag.
20 år sen jag födde dig.
18, 19 årsdagarna har vi fått gå till kyrkogården för att gå till dig.
Vill inte gå dit igen på din födelsedag vill att vi ska vara här hemma.
När jag fyllde 20 flyttade jag hemifrån tillsammans med din Pappa.


”Jag ser ett ljus på natthimmeln
Jag hoppas att det är du
Att du finns där,
att du kan se mig här
Att du kan höra mig
Jag gör vad som helst för
att ha dig här igen
Bara jag visste vad som krävs
Jag ropar ut ditt namn
Och sträcker ut min famn
Så långt mina armar räcker”

Peter Lemarc


Kramar Mamma Kicki