Besatt av sorg! Människor vet inte vad de prata om.................

Tänk att det finns de som inte vet hur sorg är men kan tycka vad vi ska göra, säga och känna. Det finns faktiskt någon som tro att vi är besatta av Antons död.
Vad vet en sån människa om sorg, död och att mista sitt älskade barn eller bror.
Har bett om att människan ska ta kontakt med mig så att jag kan förklara hur det är för ingen som själv inte är i vår situation vet eller kan förstå hur det är.
Ska bli spännande om han/hon vågar! Helst skulle jag att det blev ett besök här hemma.

Jag bli så trött varför ska jag och min familj förklara oss i detta?????
Det räcker nog med det som är.

Jag är med om det värsta som en förälder kan vara med om.
Att mista sitt älskade barn.
Det är en förälders madröm!

jag har en vän som skriver om hur hon känner gå gärna in och läs
http://www.tillminneavericlind.dinstudio.se/


Läs också på VSFB hemsida
http://www.vsfb.se

Så kanske man kan läsa om fler som jag och min familj

Vi hörs du/ni och jag, du vet ju vem du/ni är!

Kommentarer
Postat av: Mamma Cine

Ja vad ska man säga...? Det är så tydligt att personen tror sej veta, men precis som du säger så kan ingen som står utanför veta.



I sorgen finns våra barn, i varje andetag är det någon som saknas. Om min sorg tog slut då försvann ju min son oxå.... Jag är mer än gärna besatt av min son om det är det det kallas om jag inte slutar sörja.

Många styrke kramar till dej och din familj!

<3 Cine

2010-08-27 @ 17:30:16
URL: http://tillminneavericlind.dinstudio.se
Postat av: Kicki

Tack Cine!!!

2010-08-27 @ 18:09:12
Postat av: Eva (mamsen)

Håller med cine..Besatt!det är jag säkert..för vad jag än gör -var jag än är -så tänker jag på simon .Tänker;vad skulle han göra nu,vad skulle han säga,hur skulle han se ut nu,vad skulle han tycka om det här..Han finns hela tiden i mina tankar.Är den första jag tänker på när jag vaknar-den sista jag säger godnatt åt.Är det så konstigt!? Vi har blivit drabbade av det värst som en förälder kan bli.Resten av livet sorg..som min pappa sa.Jag miste min storebror när han var 19år.Och det är 36 år sen..

2010-09-02 @ 09:02:54

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0