änglamammankicki

Det är ett tag sen jag skrev något.
Jag har jobbat heltid sen förra måndagen.
Min sjukskrivning var slut och jag kände det jobbigt att än en gång gå till läkaren och sen skicka papperna till FK och inte få veta om det är Ok eller inte förrän pengarna ska betalas ut. Förklara, försvar mig igen för att jag har mist min son. VARFÖR ska vi behöva hålla på. JAG HAR INGEN KRAFT
Kan man inte förstå eller försöka förstå.
Det bli som det bli nu.

Jag har precis suttit och kollat på Eftertio där det handlade om sorg och det är som de säger.
Jag känner så väl igen mig.

* I Sverige är det Kunskapsbrist när det gäller sorg.
* Döden är något vi inte prata om.
* Omgivningen måste ha tålamod och tid med oss.
* De som finns kvar med oss är modiga som orkar finnas bredvid.
* Det är så mycket som inte fungerar nu som man tro är självklart i denna situation.
Hur ska man orka kämpa?
* Förståelsen vad är den????
Det har gått 2 år men saknadern och längtan är outhärdig och detta ska vi leva med.
Jag har sagt det förrut och säger det igen
"INGEN VILL BYTA PLATS MED MIG" eller hur?


Ann-Kristin Lundmark har skrivit boken "Sorgens olika ansikter"
LÄS DEN!!


Älskade underbara son
VARFÖR