änglamammankicki

Denna fina sång som sjungs av en fantastisk kille Darin stämmer in på mig.

Det måste vara Du Anton som inte lämna mig .
Hur skulle jag annars orkar stå på mina ben. Jag bli förvånad varje dag.
Hur länge ska jag orkar???
När säger kroppen helt ifrån?

"Men nu har det ju snart gått två år"  tänker nog många.
Till er kan jag bara säga:

* Att mista sitt barn är det värsta en förälder kan vara med om
* Det är en förälders värsta madröm.
* Det är så sjuk fel att begrava sitt barn.
* Det är fel led. Man ska begrava sina föräldrar inte sitt barn.
* Det fins inget tidbestämt när man ska mår bättre.
* Det går upp och ned. Man vet aldrig när det är upp eller ned förändringarna kommer snabbt.
* Tyvärr klara inte samhället att hjälp eller ta hand om oss. Sverige är ett U-land när det gäller sorg.
* Har man inte själv mist sitt barn kan man aldrig förstå fullt ut hur det är eller hur man bli. Man ska inte veta för man ska inte mista barn.
* Huvudet har fått en hjärnskada efter det som hänt. Man fungerar inte.
*Jag hade ett liv innan Anton dog och har nu ett nytt liv som jag inte vill leva men jag har inget val.
* En kamp hela tiden att försöka vara mamma till de barn man har i livet.
*Jag har fått livstid av
- sorg
-saknad
- längtan
-tårar
- tomhet

LÄMNA MIG INTE ANTON

Älskar dig kram Mamma