änglamammankicki

Sorg är......

... att tala om samma sak om och om igen.

... att vilja gömma sej för omvärlden.

... att behöva få omsorg och omtanke.

... att behöva få massor av närhet, beröring, kramar och kärlek.

... att förändras på djupet.

... att få tilliten till det man trott på rubbad.

... att få råd av de oerfarna och okunniga (lika oerfaren och okunnig var jag innan)

... att få möta värme och stöd av dem som vuxit till kärlek.

... att bli lyssnad av de erfarna och kunniga.

... att gå i lidandets skola.

... att uppleva sig som en belastning för omgivningen.

... att stelna i sina rörelser.

... att vandra hemlös utefter vägarna.

... att uppleva att Gud är långt borta och ändå sända nödrop till honom.

... att uppleva dagar av sol, värme och fågelsång som ett hån.

... att inse att ingen förstår.

... att tro att orden glad, trevligt, njuta, aldrig ska bli sagda och kända mer.

... att få sitt hem kallat dödsbo.

... att tvingas bli du med sorgen.

... att sörja frånvaro av liv, glädje och mening.

... att få det som varit livets njutning och glädjeämne omvänt till det mest svåra 
    och outhärdliga.... 
    vistelsen på sommarstugan, julen, semestern, våra födelsedagar.....

... är tystnadens tid.

... är som att vara jagad av vargar, rastlös, rastlös.

... är ett överlevnadsprojekt stund för stund, timme för timme, dag för dag.

... är att aldrig mer, aldrig mer....

... är gråt och tårar.

... innebär att varje sekund, varje minut, varje timme, varje dag för all din framtid
    är förändrad.

Detta och mycket mer är känslor och fysiska symtom som ska kännas, de tankar som ska tänkas och det sorgearbete som ska utföras.

Inte undra på att det tar tid och att vi blir trötta och kraftlösa under resans gång.

Det är ett mirakel att man överlever och att livet får mer och mer utrymme ju längre tiden går.