3 år
Idag är det 3 år sen Anton begravdes.
Det är samma väder idag som då.
Det gör så ont nu
Saknaden och längtan värker i min kropp
Jag vet inte vad jag ska ta vägen
Det sliter och dra och i mitt hjärta
det känns som att det ska gå sönder
3 år sen jag såg dig mitt älskade barn
3 år i detta liv som jag inte vill ha
Hur ska jag orka?
Aldrig ska jag sluta älska dig
min älskade son Anton
Mamma
Karlavagnen
Har nu lyssnat på Karlavagnen som ikväll handlade om sorg
sen avslutade de med denna fina sång
Anton
Du är allt jag någonsin önskat..............
I mitt hjärta
I hjärtat finns ett rum
som bara är för dig.
Och var jag än tar plats
så finns du här hos mig.
Jag hör din varma röst
som inspelad musik.
Jag lyssnar om igen
för den är helt unik.
I mörker och i ljus
ditt ansikte jag ser.
Ur minnet tar jag fram
de bilder där du ler.
Men ibland allt du är för mig
finns något svårt att bära,
min längtan efter dig
när jag inte har dig nära.
Siv Andersson
Längtan
Denna obeskrivliga längtan efter sitt barn.............
Hur länge ska jag orka?
Det gör så ont i hela min kropp.
Det är tunga dagar nu.....
Säg mig hur???
Alla verkar veta hur allt ska vara.
Hur man ska känna, vad man bör klara.
Nu har det gått tre år.
Sörja man inte längre får.
Man borde tänka på allt fint man har.
Allt det andra som finns kvar.
Vad ska man göra när kroppen värker och hjärtat blöder?
Ge mig det koncept ni tror jag behöver.
Jag kan inte sopa undan och glömma.
Det som jag innerst i mitt hjärta vill gömma.
Låt mig få sörja på mitt sätt.
Tror inte att något sätt är rätt.
Varför måste jag min sorg försvara?
Kan någon det för mig förklara?
Agneta Thorslund
♥
♥ "Sorg handlar om brustna hjärtan,
inte om trasiga hjärnor." ♥
♥
"Alla relationer är unika.
All sorg är unik. ♥
Det finns inga undantag."
torsdag
Idag är det många funderingar.........
"Sorgbearbetning innebär att du tillåter dig att vara ledsen och prata om dina känslor."
"Sörjande är inte i behov av goda råd och uppmuntrande ord.
Var ett hjärta med öron
– utan mun!"
DET TAR PÅ KRAFTERNA
ATT SAKNAR OCH LÄNGTAR
EFTER SITT BARN.
Helt fantastiskt fint. Antonia sjöng på Antons begravning
TACK ♥
TACK alla underbara människor ♥
som på olika sätt visat att ni tänker på oss dessa jobbiga dagar.
♥ KRAMAR FRÅN HELA FAMILJEN KARLSSON ♥
3 år
14 september
Det vackraste i livet
kan ingen ta ifrån mig
Minnen av Dig
mitt älskade barn ♥
När tiden är inne möts vi igen
Saknar Dig oändligt
Älskar Dig ♥
Mamma
Denna dag
var den värsta i mitt liv
Du låg hjärndöd och vi väntade på att stänga av dina maskiner
Stänga av ditt liv
Hur kan man som förälder till sitt barn behöva göra det???
Nu slutade Du själv
Du gjorde så att vi inte behövde stänga av
Tack älskade barn ♥
DET FINNS INGA ORD..........
Jag ska aldrig sluta älska Dig Anton ♥
13 september 2010
Idag den 13 september 2010 är det 3 år sen Anton blev påkörd.
Hur kan tiden gå när den för oss stannat??????
3 år av sorg, saknad, längtan, tårar, tomhet och orkeslöshet.
Det finns inga ord för hur det är. Denna kamp hela tiden för att orka stå på sina ben.
Den outhärdiga smärta.
Denna värk i kroppen efter längtan till sitt barn.
Denna aldrigheten som finns hela tiden.
Aldrig få se och röra honom,
Aldrig få prata med honom,
Aldrig få se vad han skulle gjort nu,
Aldrig få uppleva när han skulle ta körkort och köpa bil,
Aldrig få uppleva när han träffade sin kärlek,
Aldrig få uppleva att bli Farmor,
Aldrig få mer få han sin son här
m.m.m.m.m.m.m.m.m.m.m.m.m
Det finns inga ord............................
Nu kommer det tre tuffa dagar
13 september Anton bli påkörd
14 september Anton är hjärndöd
15 september dör Anton
Jag går igenom timme för timme. Det vi har sett med våra ögon kan man inte ta bort.
Varje dag är en dag av saknad
Varje timme är en timme av sorg
Varje minut är en minut av längtan
Varje sekund är en sekund av tomhet
okänd författare
Aldrig ska vi sluta älska Dig Anton
2 veckor
MUSIK
VAR INTE RÄDD,
JAG GÅR BREDVID DIG
KOM TA MIN HAND
JAG HÅLLER I DIG
HÄR I MIN FAMN
FÖR ATT JAG ÄLSKAR DIG
DU ÄR ALLT
ALDRIG SKA JAG SLUTAR ÄLSKA DIG
3 ÅR
Idag är det tre år sen Eric omkom i en bilolycka.
Tre år i denna obeskrivliga verklighet.
Om en vecka är det tre år sen Anton blev påkörd.
Cine skrev på min sida i lärdags
Tårarna rinner... Hur ska vi orka??
Jag undrar också det
SORG SMÄRTA SAKNAD TÅRAR TOMHET LÄNGTAN
VI HAR FÅTT LIVSTID
Från VSFB hemsida har jag kopierat detta
| I förlusten av en närstående förändras barnets hela liv och att sakna ett syskon är större och mer mångfasetterat än vad vi vuxna tycks tro. Allt förändras; familjen, vardagen, tankarna… Det dummaste vi kan göra är att tro att barn inte sörjer för att de kanske inte gråter eller pratar om sitt döda syskon. Alla sörjer – men uttrycken för sorgen visar sig på olika sätt. Tyvärr kommer ofta syskonens sorg i bakgrunden. Ibland för att vi vuxna har det så tungt med vår egen sorg och inte tänker på syskonens sorg men ibland är det barnen själva som intuitivt inte vill belasta sina föräldrar med ännu mera sorg. |
|
 |
|
Det är mycket viktigt att syskonen får delta i de olika ritualerna så som exempelvis minnesstund, visning och begravning, för att de ska få ett grepp om dödsfallet. Detta gör det overkliga verkligt och förhindrar att skrämmande fantasier och förnekande uppstår. Många barn sörjer "randigt". De går in och ut ur sorgen. De ställer många frågor och vill ha svar som de verkligen förstår. Vet man inte svaret på barnets fråga, så ska man säga det. De små och mellanstora barnen ritar gärna ut sin sorg eller tar ut dödens ritualer i sin lek. De kan ha många begravningar den närmsta tiden efter ett dödsfall och det är med stor känsla och mycket allvar som smådjur, insekter och ibland även leksaker grävs ner i jorden. Lite större barn vill gärna stanna upp och bara vara i sorgen. Att få skriva, titta på kort, lyssna på musik, prata och få gråta kan göra det lättare att leva i vardagen. En del tycker att det kan vara skönt att gå till skolan där man kan vara sitt gamla jag och där man kan fokusera på skolarbetet, träffa kompisar, skratta och ha det liv man hade innan. Medan andra inte klarar av någon längre stunds koncentration och tycker att kompisarna inte förstår. De tycker att folk tittar konstigt på en och pratar som om man inte var närvarande. Man vill bara gråta och gömma sig inom hemmets trygga väggar. Under tonårstiden är det många gånger ännu svårare att förlora ett syskon. De tar ofta på sig ett alldeles för stort ansvar när föräldrarna är mitt upp i sorgen. De ser hur ledsna föräldrarna är och vill inte belasta dem med sin egen sorg också. Många äldre barn har berättat om hur människor går via dem för att höra hur exempelvis mamma mår utan att fråga hur de själva mår. |
|
| Allt detta kan göra att tonåringen sörjer först när föräldrarna verkar klara av vardagen igen, vilket ofta leder till en fördröjd sorg. Det är viktigt att de känner sig älskade – minst lika älskade som det syskon som dött. Det är också viktigt att syskonen får leva och till och med får ha roligt. Att göra saker tillsammans med andra syskon i sorg kan vara en befriande känsla. Att skratta är plåster på själens sår. Här kan gå in och läsa detta http://www.vsfb.se/main/page.php?11 |
 |
Detta hittade jag också på VSFB hemsida
| Tänk på: | |
 |
Att alla sörjer olika. |
| |
Att alla har kommit olika långt i sorgen. |
| |
Att inte fördöma eller förlöjliga någon som skriver. |
| |
Man skriver för att lätta på trycket och för att få eller ge stöd. |
Detta har jag kopierat från VSFB hemsida
| Att sörja är en nödvändig och naturlig reaktion vid förlusten av ett barn eller nära anhörig. Sorg är ingen sjukdom i sig men ger ändå en fruktansvärd fysisk och psykisk smärta. I det första chockstadiet är man kanske inte benägen att känna någonting alls och man undrar; Vad är det för fel på mig som inte kan sörja, skrika och gråta? Det är förmodligen så att sorgens smärta är så otroligt stark och gör så omänskligt ont att chocken är till människokroppens försvar? Vi skulle förmodligen inte orka ta in alla intryck, känslor och till fullo förstå innebörden av ex. vårt barns död. |
||
| Det kommer avgrundsdjupa vrål, gråt som inte går att hejda, ilska så ofantligt stark. Många känslor som man kanske inte ens visste att man hade och inget av detta kan man styra själv. Låt dem komma, det är inte farligt. |
 |
|
Vi klarar mer än vi tror om vi bara vågar lita på oss själva. Vår kropp och vårt psyke är så väl fungerande att den ”går ner på tomgång” och sedan pytsar ut ögonblicksbilder som i och för sig gör att vi fullständigt rasar – men vi klarar det! Hur oförståeligt det än är! Efter chockfasen börjar man så sakta förstå vad som hänt. Man gråter, känner sig tom, håglös, handlingsförlamad eller rastlös och oändligt trött! Skuld och vrede kan komma upp till ytan, så starkt att man kan bli rädd för sig själv! Vredesutbrott är lika vanligt som likgiltighet. Man orkar inte, vill inte och det känns som om man aldrig skulle kunna bli glad igen. Man tycker kanske att livet inte är värt att leva längre... En del pratar oavbrutet, om allt och med alla. Andra vill inte prata alls om sin sorg förrän man känner att man förstår den själv. Alla sörjer olika. Ibland kan det vara så att man behöver prata med andra för att man själv ska förstå. |
||
 |
Sorg är inte farligt om man inte hindrar den att komma fram, låt känslorna följa den vågrytm som bildas. Det är vanligt att pendla mellan förtvivlad gråt och nästan hysteriskt fnitter, mellan glädje och sorg. Tillåt dig att skratta ibland, det känns skönt i själen. Skäms inte över att ha det trevligt, utan njut! | |
Efter en tid upplever man att man blivit förändrad. Det som förut var viktigt känns nu kanske fullständigt oviktigt. Man känner inte igen sig själv. Allt är förändrat och ingenting i vardagen är sig likt. Man kanske rent utav blir arg på människor i sin omgivning för att de fortsätter sina liv som om ingenting hade hänt! Och där står du! Du, som har ett tufft jobb med att bara komma upp ur sängen, tvätta och klä på dig, laga mat och försöka äta! Att gå till ett arbete är för de flesta totalt omöjligt under en lång period. Känslorna ligger på utsidan och går inte att kontrollera. Man kan börja gråta förtvivlat över precis vad som helst! En sång på radion, någon eller något som påminner dig om den du sörjer kan ge dig den där oerhörda smärtan tillbaka på ett ögonblick. De som har ett arbete som kräver fullständig koncentration kan ibland känna att arbetsplatsen ger ett par timmars "vila" från sorgen. Att vila är ok bara man ger sig tid att sörja.  Det finns inget som är rätt eller fel vad det gäller sättet att sörja på. Det viktiga är att man sörjer. Obearbetad och förträngd sorg kan stänga ute känslor och djupa kontakter med andra människor. Man fryser ner sina känslor, stelnar och bli lättare sjuk. Ingen människa sörjer likadant och du som är sörjande vet bäst själv hur Du vill ha det, hur Du upplever sorgen, vad Du behöver och vad som är bäst för Dig – här och nu. Bara du tillåter dig att känna efter och kan lära dig tala om det. Sorg tar tid och måste få ta tid. Även om det går många år. Den mörka tunnel man befinner sig i när man sörjer har en öppning. Det går inte att säga exakt när men man kan helt klart säga att man kommer ut ur tunneln igen. Ljuset finns där någonstans även när det är som mörkast. Sorgen går inte över men man lär sig att leva med den – trots allt. Detta har jag kopierat från VSFB hemsida http://www.vsfb.se/main/page.php?10 |
||
Anton
♥
