änglamammankicki

Denna obeskrivliga längtan efter sitt barn.............
Hur länge ska jag orka?
Det gör så ont i hela min kropp.
Det är tunga dagar nu.....

Säg mig hur???

Alla verkar veta hur allt ska vara.
Hur man ska känna, vad man bör klara.
Nu har det gått tre år.
Sörja man inte längre får.
Man borde tänka på allt fint man har.
Allt det andra som finns kvar.
Vad ska man göra när kroppen värker och hjärtat blöder?
Ge mig det koncept ni tror jag behöver.
Jag kan inte sopa undan och glömma.
Det som jag innerst i mitt hjärta vill gömma.
Låt mig få sörja på mitt sätt.
Tror inte att något sätt är rätt.
Varför måste jag min sorg försvara?
Kan någon det för mig förklara?

                                                            Agneta Thorslund