Igår var det sju år sen jag såg han för sista gången.

Det finns inga ord som kan förklara hur hemskt det är

att se sitt barn ligga nerbäddad i en kista.

Det finns inga ord som kan förklara hur fruktansvärt hemskt det är

att ta på sitt kalla barn.

Det finns inga ord som kan förklara hur hemskt och vidrigt det

är när kistlocket läggs på kistan där sitt älskade barn ligger.

 

 

 

 

 

Nu är dagarna över och det har varit mycket tunga dagar. Håller med Hanna i det hon skriver här: http://jagheterhanna.blogg.se/

 

Nu ska vi ett nytt varv......

Den åttonde alla helgonona.............

Den åttonde julen......

Den åttonde födelsedagen...........

Den åttonde.....................................

 

Ja det är tungt och saknaden växer större och större.

                               

      För sju år sen var den värsta natten och dagen jag varit med om!

Då slutade mitt gamla liv och ett nytt började som jag inte valt och inte vill ha.

Men har inget val................................

Min älskade son vad jag saknar dig det blir värre och värre.

Har så ont i min kropp av alla sorg, smärta och längtan.

Det äter upp mig och vissa dagar är värre än andra.

 

 

 

Vi denna tiden för 7 år sen var Anders och jag på väg till Svalehult.

Det vi inte då visste att vi var inne i det värsta kaos och trauma man kan hamna i som föräldrar.

Anton hade blivit påkörd och det var sista gången jag pratade med honom när han låg där på båren. "Mamma detta fixar jag" Ja det gör du Anton svarade jag . Men vi hade fel så fel!

 

 

 

På Randiga Husets blogg DÖDEN finns tas det upp hur man stötta en elev som blivit drabbad och hur man kan ha samtal i klassen

 

 

 

                                         Sir Henry Maudsley engelsk psykiater

 

Detta tro jag stämmer så mycket tårar som jag har kommit sen Anton dog

känns det ibland att de tagit slut men då säger kroppen ifrån på olika sätt.

Värk och denna enorma trötthet och alla infektioner som kommer.

Har nästan aldrig varit sjuk som vuxen men efter Antons död så avlöser sjukdomarna varandra.

Bli jag piggare och slipper det ena så kommer det något nytt.

 

 

 

  

Jag har följt bloggar och hemsidor under årens lopp som handlar om att förlora sitt barn. Det har hjälpt mig att läsa om de som känner som jag och lever i detta hela tiden. När man förlora sitt barn bli man så ensam och känner sig ensam och när jag träffa någon eller läser om någon som är i samma situation känner jag inte så ensam för stunden.

Läste idag om en mamma som tänker ta bort sin hemsidan. Jag kan förstå men kommer ändå att sakna att gå in där och läsa om henne och läsa om det som jag känner igen och förstår. Hon har verkligen kunnat sätta ord hur det är och hur man/jag känner. Något som jag känner är bra är att vi kommer ändå ha fortsatt kontakt.

Tack min fina vän för allt jag fått genom dina ord och jag önskar så att du skulle vilja göra en bok av din hemsida .

 

 

Längtar efter dig

 

I hjärtat finns ett rum

Som bara är för dig.

Och var jag än tar plats

Så finns du här hos mig.

 

Jag hör din varma röst

Som inspelad musik.

Jag lyssnar om igen                                                            

För den är helt unik.

 

I mörker och i ljus

Ditt ansikte jag ser.

Ur minnet tar jag fram

De bilder där du ler.

 

Men bland allt du är för mig

Finns något svårt att bära

- Min längtan efter dig

När jag inte har dig nära

 

Idag för 5 år sedan startade jag denna bloggen.

Minns att jag startade upp den och sa inget till någon men Wilma hittade den direkt.

 

Så här såg mitt första inlägg ut

 

 

För några år sedan frågade vi döttrarna om hur de vill att vi skulle göra. Sorgen efter Anton gör så att allt tar tid och vi har svårt att få saker gjorda. Skulle vi bo kvar i huset eller skulle vi sälja och bo i en lägenhet? Bägge väljer att vi ska bo kvar. Vilket innebar att vi var tvungna att renovera.

2011 målar vi huset och Anders får byta en massa bräder.

2012 byter vi köket och fortsätter renovera invändigt. Anders mamma dör och vi kommer av oss och tar hjälp av måleriet.

Vi skulle förra sommaren gjort en ny altan men det blev inte så därför är jag extra glad, tacksam och stolt nu när den nästan är färdig. Tro nog att Anton ❤️ är med på sitt sätt och hjälper sin pappa. Åh vad Anders har kämpat med marksten som plockats upp och envisa tujjabuskar. Ett himla sågande när han byggde stomme och golvet.

Altanen blir stor och vi fick åka och köpa nya möbler.

Vi har en tanke att det kanske ska sättas upp ett lågt plank vid soffan så det bli lite ombonat där och nya svarta krukor och nästa år köper vi en markis som ska sitta över soffan.

Vi har svarta markiser som vi ska sätta vid övervåningens fönster.

Sen har vi ett badrum som vi framtiden ska ta oss an sen får det räcka.

Känns bra eftersom vi gilla att vara hemma att nu få ordning som vi vill.

Min sista semestervecka ska vi röja i vårt förråd och det känns skönt att altanen är färdig så att vi kan ägna oss åt en sak.

Ska hälsa på vänner i Nässjö också nästa vecka.

 

Idag ska Wilma och jag hitta på något själva för Hanna och Anders ska åka till Mantorp och kolla på bilar med två av Antons kompisar ❤️

Så underbara kompisar är så tacksam att de var kompisar med Anton ❤️

De hade diskuterat om Antons intressen och kommit fram till att det var bra att Hanna ❤️ fått Antons ❤️ bilintresse och Wilma hade ❤️ fått hans träningsintresse.

Underbara pojkar ❤️

 

Två år går verkligen fort. Idag för två år sen dog barnens farmor. Utan förvarning så var hon borta och vi fick återigen planera allt vad det innebär och känna tomhet igen. Tiden går och går och det är svårt att hänga med.

 

 

 

I helgen hade vi trevligt besök från Göteborg och nu håller Anders på med trallgolvet.

Ska bli så kul när det är färdigt. Tänker på att han skulle fått mycket hjälp av Anton och hur de skulle diskuterat där ute hur de skulle göra. Vi satt en kväll ute och då började vi prata om när de tog bort buskar och träd och vad han kämpade. Denna saknad, saknad, saknad och saknad! Som växer varje dag.

 

Igår tog han ledigt och vi åkte till Öland och solade, badade och åt de efterlängtade kroppkakorna.

Jag gilla detta att göra det jag känner för och vill inte ha en massa inbokat. Ska åka med husvagnen några dagar men vet inte när än det får vädret styra.

Såg att denna blogg snart funnits i 5 år och jag minns så väl när jag startade upp den och sa inget till någon men mina tjejer var snabba på att hitta den.

 

Vi fick oss ett gott skratt i lördags. Anders ropar på mig och säger att Lisa tappat tänder nere i munnen. Jag ser också att de fattas och känner och det finns inga tänder. Jaha då måste vi ringa veterinären på måndag så de kan kolla hur det ser ut. Efter en stund när vi sitter ute säger jag men titta där är hennes tänder! De satt i munnen på rätt ställe. Haha hon hade fått underläppen över tänderna och jag kan fortfarande inte förstå hur detta kunde hända. Jag skrattade så tårarna bara sprutade.

 

Ja ibland händer det konstiga saker.................................

 

 

 

 

SAMS står för SamArbete för Människor i Sorg 

 

SEMINARIUM OM SORGPENG I ALMEDALEN

 

Sorg tar tid. Ge sörjande möjlighet till 100 dagar sorgpeng under 2 år

 

Förlusten av en nära anhörig skapar psykiskt lidande och stress. Följden kan ofta bli nedsatt

arbetsförmåga och ibland även total oförmåga att hantera vardagen.

Det är friskt att sörja. Med goda förutsättningar för ett sorgearbete i lugn och ro kan människan lättare återfinna balansen i livet.

 

Program:

1. Psykolog Göran Gyllensvärd: Behovet av tid för att sörja.

2. Dr Birgitta Berg Wikander: Det friska med att sörja.

3. Niklas Löfgren, Försäkringskassan: Ekonomiskt sorgstöd till föräldrar

4. Panelsamtal med föredragshållare och publik

 

Moderator för seminariet är SAMS ordförande Kjell Westerlund. Han kommer inledningsvis ge en kort bakgrund till varför införandet av sorgpeng är en mycket viktig fråga inte bara för SAMS och dess medlemsorganisationer utan för hela samhället.

 

 

Tid och plats:

Seminarium om sorgpeng tisdagen den 1 juli kl 10-12

Almedalsbåten, Visby hamn, Färjeläge 6

(ca 200 m från aktivitetsområdet).

 

 

Gilla deras röster ihop

 

Veckorna går fort och Wilma har slutat grundskolan. Det känns skönt nu börjar en ny fas i hennes liv. Har varit tuffa år. 

Hon har lagt ner ett stort jobb på skolarbetet och det har gett resultat och hon fick stipendium i tyska så roligt.

Hanna har fått lov och hon har nu gjort ett år på lärarelinjen härligt.

Vi brukar inte göra något på midsommar men i år var vi med några av våra gamla vänner och det var en mycket trevlig dag. 

Var en liten stund på Qvarnaslät och åt tårta. När vi gick därifrån gick vi till Anton ❤️

 

I lördags när jag vaknade kände jag mig konstig och febrig. Jag har väldigt sällan feber men den steg och steg och hade fruktansvärd huvudvärk och ont i nacken och halsen. Hamnade på akuten och blev inlagd. Har en infektion och har fått antibiotika. Läkaren frågade om jag ville åka hem och min egna säng lockade. Igår kväll fick jag hög feber igen och när jag vaknade idag var den också hög. Har fått ner den med starka tabletter. Jag har idag fått munsår på hela läppen både uppe och nere och inne i munnen och ner på hakan. Ja det är väl lika bra att ta allt på en gång. Får väl se hur det är imorgon. 

Jag gilla verkligen inte att vara sjuk och har fått ont i höfterna efter att legat i sängen i tre dagar. Något positivt är att jag orkat titta lite på tv:n ikväll.

Lilla Lisa springer upp och ner och undrar vad det är med hennes matte som bara ligger i sängen.

 

Ikväll var det samtalsträff i Kalmar och är så besviken att jag inte kunde vara med. Har ju sett framemot att träffa alla igen. Typiskt!!!

 

Idag har vi varit på Hantverksprogrammet och delat ut stipendiet från

ANTON KARLSSONS MINNESFOND.

Det är sjunde gången som det delas ut

Är så tacksam att Anton gick där. Vilka fantastiska lärare

och härliga elever.