änglamammankicki

Söndagkväll.

Helgerna går så fort hinner knappt tänka på fredagen
att vad skönt nu är det helg sen är det söndagkväll.
Jag längtar så till helgerna att få vila och bara vara
hemma med familjen.
Samtidigt är helgerna jobbiga för jag är så trött och sover och sover
 och sen när jag är vaken orkar jag ingenting
och saknaden och längtan efter Anton tar överhand.
Hur ska man orkar......
Det har nu gått 26 månader vad har den tiden försvunnit.
 Det är märkligt för det känns som det var igår
och ändå så länge sen jag pratade med honom
där på olycksplatsen det är som om huvudet inte får ihop det.

Anton vi möts igen.

Inte en dag utan längtan
Inte en tanke utan saknad
Vi minns den dagen som igår
 Dagen vi aldrig inte förstå

Anton, vi saknar dig.

  Är orolig för hur du mår.

                                              Saknar du oss och vill hem?

Eller är det ett evigt lyckligt ställe du är på?

 Så måste det vara.

I dag har vi saknat dig i 26 månader

Hur har tiden kunnat gå?

Den borde stannat helt.

Livet stannade.

Anton du kommer alltid att vara lika älskad och saknad.

Det vackraste i livet

 kan ingen ta ifrån mig

 minnen av dig mitt älskade barn

 när tiden är inne möts vi igen

 Saknar dig oändligt


KRAM MAMMA