Fotspår i sanden
Fotspår i sanden.
En natt hade en man en dröm.
Han drömde att han gick längs en strand tillsammans med Gud.
På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram
Han märkte att vid varje period i hans liv
fanns spår i sanden av två par fötter.
Det ena var hans, det andra var Guds.
När den sista delen av hans liv framträdde,
såg han tillbaka på fotsåren i sanden.
Då såg han att många gånger under sin levnads vandring
fanns det bara ett par fotspår.
Han märkte också att detta inträffade
under hans mest ensamma och svåra perioder av sitt liv.
Detta bekymrade honom verkligen
och han frågade Gud om detta.
"Herre, du sa den gången jag bestämde mig för att följa dig,
att du aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen.
Men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna i mitt liv
har det bara funnits ett par fotspår.
Jag kan inte förstå,
att du lämnade mig är jag behövde dig som mest"
HERREN svarade:
Mitt kära barn, jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig
under tider av prövningar och lidande.
När du såg bara ett par fotspår- då bar jag dig"
Jag vet inte vem som skrivit den .
Kram Kicki
En stjärna lyser så klart
Denna sjöng Jessika, Madde och Nina till Anton
när Hanna var Lucia i Paradisskolan -07
Kram Kicki
Tack Maria
Låten är så fin.
Hälsa dina underbara barn.
Kram Kicki
Här kommer den fina låten du skickade
Susannes underbara tavlor
Jag måste få visa dessa underbara tavlor som Susanne Fagergård gör.
Ursäkta Susanne jag har lånat bilder från din hemsida. www.detaljdesign.se
Jag har fått och köpt flera stycken.
Mina favoriter just nu är änglarna.
Det är en jättebra present.
Gå i och kolla på hemsidan där finns det flera olika och jag vet att Susanne gör efter önskemål.
Kram Kicki
Hur ska vi orka.....................
"Tänker på dej, hur gärna jag vill ge dej en kram...
Saknaden att få vara din mamma här och nu...
Att få se in i dina ögon igen...
Hur ska vi orka....
Orka att sakna...orka att gråta...orka att leva..."
Så här skrev min vän Cine på sin hemsida
Jag håller med dig Cine
Hur ska vi orkar.
Jag vet inte vad kraften har tagit vägen.
Tur att det finns helger.
Nu börjar skolan igen för Hanna och Wilma.
Vad skulle du gjort nu Anton???
Jag skulle så gärna vilja veta.
Igår var Simon och hans flickvän här.
Jag tog fram ett kort på Simon och Anton när de slutade 9:an.
Det gör så ont.
Men är så glad att killarna kommer och hälsa på.
Det ger mig någon konstig styrka.
Skulle vilja gå upp för trappan och hämta ner dig Anton.
Saknar och längtar.
Kramar från mamma Kicki
Fin dag
Idag har det varit klarblå himmel och varmt, men konstigt för det känns ändå som höst.
Det har blåst ner mycket löv i trädgården.
Det var precis samma väder den dagen när Anton blev påkörd.
Man kunde inte tro det var september.
Här är Lisa med sina favoritsaker.
Igår var hon hos frisören.
Hon är fin men ser liten ut när hon blev av med pälsen.
Jag har varit hos frisören idag.
SKÖNT.
Soliga kramar från Kicki
I tidningen Östra Småland
Jill hjälper Kalmarbor att få kontakt med döda
Jill Petersson kommer till Kalmar för att hålla seans.
Foto: Jessica Gow/Scanpix
KALMAR
Publicerad 090819 16:55. Uppdaterad 090819 17:27.
På torsdagen den 3 september håller mediet som är känd från TV, Jill Petersson, storseans i IOGT-NTO:s lokaler. Där får hon kontakt med publikens bortgångna anhöriga.
Jill Petersson är känd från flera spirituella TV-program, däribland "Det okända" och "Förnimmelse av mord". Den 3 september håller hon storseans i Kalmar för första gången. Jill berättar att de bortgångna tar kontakt med henne.
- Jag beskriver sedan för publiken hur personen som tar kontakt med mig såg ut och levde. Då vet personen i publiken vem det är. De hälsar saker ibland, till exempel att de mår bra och att de kommer närvara på någons födelsedag. Jag har ingen blekaste aning om vad de pratar om, men personen som kände dem vet, förklarar Jill.
Vanligtvis får Jill kontakt med 20-30 bortgångna under en storseans. Reaktionen från publiken varierar.
- En del blir rörda, glada och tycker att det känns bra. En del blir berörda på ett annat sätt. Det är väldigt individuellt.
Till storseansen i Kalmar har hittills ett 70-tal människor anmält sig. Jill tror att det blir fler.
- Det brukar vara runt 100-150.
Målgruppen är spridd.
- Det är alla sorters. Både ungdomar och äldre. På 90-talet var det många damer runt 55-85 år, men nu är det blandat både i åldrar och socialt, säger Jill.
Förutom att ta kontakt med döda, kommer Jill arbeta med något som kallas psykometri.
- Publiken får en lapp med ett nummer och färg när de kommer. I pausen får de lämna tillbaka lappen. Jag ber dem komma ihåg nummer och färg. Sedan vet jag vilka som hade vad. Till 97-98-99 procent stämmer det, säger Jill.
Hur kommer det sig att vissa har den förmågan du besitter att ta kontakt med döda?
- Alla har den mer eller mindre. Men de som jobbar med känslor kanske har lättare för det. Det är ju så, att intellektet är vårt största fiende. De som jobbar med teknik har svårare för det.
Kram Kicki
Älskade barn
Jag har sen jag fick mitt första barn den 14 april 1990 verkligen levt för dem och funnits för dem till 100%.
Stöttat och hjälp både vid positiva och negativa händelse.
De är ju en del av mig.
Som mamma har jag haft kontrollbehov runt dem hela tiden. Försökt får dem att förstå hur rädd om dem jag är och hur väl jag vill dem.
Efter många tråkiga och jobbiga och hemska saker vi varit med om har jag sökt extra stöd och hjäp för att jag ska finnas till hands för att hjälpa dem rätt och för att de ska mår så bra de kan efter omständigheterna.
Jag har väl varit dum att tro att alla mammor är såna, att de vill finnas till hands för sina barn men tyvärr har jag nu insett att det faktiskt inte alltid är så.
Jag bli ledsen, orkeslös och jag tappar tro på människor.
Älskade Anton, Hanna och Wilma
Jag är er mamma och kommer alltid att vara det.
Älskar er barn mer än livet
<3<3<3 Mamma
Tisdag
Tack Lina för fika, mat och pratstunden.
Antonia Szabo sjöng denna fina låt på Antons begravning.
Kram kicki
SORG ÄR
Sorg är......
... att tala om samma sak om och om igen.
... att vilja gömma sej för omvärlden.
... att behöva få omsorg och omtanke.
... att behöva få massor av närhet, beröring, kramar och kärlek.
... att förändras på djupet.
... att få tilliten till det man trott på rubbad.
... att få råd av de oerfarna och okunniga (lika oerfaren och okunnig var jag innan)
... att få möta värme och stöd av dem som vuxit till kärlek.
... att bli lyssnad av de erfarna och kunniga.
... att gå i lidandets skola.
... att uppleva sig som en belastning för omgivningen.
... att stelna i sina rörelser.
... att vandra hemlös utefter vägarna.
... att uppleva att Gud är långt borta och ändå sända nödrop till honom.
... att uppleva dagar av sol, värme och fågelsång som ett hån.
... att inse att ingen förstår.
... att tro att orden glad, trevligt, njuta, aldrig ska bli sagda och kända mer.
... att få sitt hem kallat dödsbo.
... att tvingas bli du med sorgen.
... att sörja frånvaro av liv, glädje och mening.
... att få det som varit livets njutning och glädjeämne omvänt till det mest svåra
och outhärdliga....
vistelsen på sommarstugan, julen, semestern, våra födelsedagar.....
... är tystnadens tid.
... är som att vara jagad av vargar, rastlös, rastlös.
... är ett överlevnadsprojekt stund för stund, timme för timme, dag för dag.
... är att aldrig mer, aldrig mer....
... är gråt och tårar.
... innebär att varje sekund, varje minut, varje timme, varje dag för all din framtid
är förändrad.
Detta och mycket mer är känslor och fysiska symtom som ska kännas, de tankar som ska tänkas och det sorgearbete som ska utföras.
Inte undra på att det tar tid och att vi blir trötta och kraftlösa under resans gång.
Det är ett mirakel att man överlever och att livet får mer och mer utrymme ju längre tiden går.
ANTONS GRAV
HANNAS UNDERBARA BILDER PÅ ANTONS GRAV AUGUSTI 2009
UTSKÄRNINGEN I STENEN
Tung helg
Nu är helgen över.
Det har varit en tung känslomässig helg.
13, 14 och 15 denna månad inträffade som precis i september 2007.
Jag går igenom vad som hände timme för timme och dag för dag.
Det är nog svårt att förstå, men är man i i det så är det så.
Ser inte fram mot september
* 5 år sen Hanna opererades
* 2 år sen Anton dog. Jag vill inte vara hemma då vi får väl se hur det bli.
Jag skulle bara vilja sova mig igenom hela månadern.
Idag är det måndag igen och det är inte min favoritdag.
Något positivt idag är att jag fick min tumlare lagad efter 3.5 vecka.
ÄNTLIGEN!!!!!!
Hur kan det få ta så lång tid????
När jag kom hem från jobbet hade Hanna kokt kaffe och Wilma gjort smörgåsar till mig.
TACK älskade barn.
Kram Kicki
Här kommer fina änglar
Idag är det 23 månader
Idag är det 23 månader sen Anton dog
Vi såg Dig ligga där
Förstod inte
Vart hade Ditt leende tagit vägen, glimten i ögat?
Varför andades du inte?
Tystnaden spred ut sina vingar över oss
Ville inte förstå
Vill inte fatta att Dina tankar var bortblåsta
Att Dina drömmar var förstörda
Att Du aldrig mer skulle få känna vinden mot
Ditt ansikte
Se solen gå ned vid horisonten
Höra fåglarna sjunga i träden
Känna doften av sommaren
Ville inte förstå att anledningen till att Du inte andades
Berodde på att Du inte fanns
Det enda som finns kvar nu, av Dig, är vår saknad
Sticket i bröstet och tårarna längs våra kinder
Det enda som finns kvar nu är våra minnen
Och tystnad
Så mycket tystnad
Författare Okänd
Vi lever detta nya liv som vi inte valt att leva.
Som jag inte lärt mig leva om jag någonsin kommer att göra det.......
Sorg-Saknad-Smärta-Tomhet-Tårar-Längtan
Sorg är att slitas i stycken.
Små bitar.
Varje bit har sin värk,
av längtan, av saknad.
Att inte förstå varför.
Man ropar rakt ut.
Mitt barn.
Vad jag älskar dig.
Vad jag saknar dig.
Jag får inte se dig, inte kan vi
prata och skratta tillsammans...
Det vackraste i livet
kan ingen ta ifrån mig
minnen av dig mitt älskade barn
när tiden är inne möts vi igen
Saknar dig oändligt
Din Mamma
23 månader
Denna underbara fina sång skrev Jennie till Anton
Anton och Jennie har gått i grundskolan tillsammans.
Tack Jennie den är helt fantastisk.
Det känns otroligt hedrade att du har gjort allt detta för oss och framförallt för Anton.
Nu om 35 minuter är det bara en månad kvar tills det är 2 år sen Anton dog.
13 september 2007 Anton blir påkörd
14 september 2007 ligger hjärndöd
15 september 2007 Anton dör.
Tre datum som alltid kommer att finns med mig.
Kan inte bara tänka på ett utan på alla tre eftersom de hänger ihop.
Kram Kicki
Kärleken är På Antons begravning
Denna otroligt fina sång sjöng Marie på Antons begravning
Kram Kicki
Ängeln i rummet
14 september 2007
När vi blev utskickade från Anton.
Besked efter besked .
Läkarna kom tre tillsammans och berättade .
De kom in tre gånger och för varje gång var det värre och värre.
Sista gången kom det man aldrig vill uppleva
ANTON ÄR HJÄRNDÖD OCH HAN KOMMER ATT DÖ.
Jag sa direkt att vi skulle stänga av alla maskiner men läkaren sa att man väntar ett dygn.
Kl 8.00 på lördagen den 15 september skulle alla maskiner stängas av.
Jag minns att Anders ville till Anton direkt
och jag ville stanna kvar själv i rummet en stund
men läkaren ville inte lämna mig själv men till slut fick jag som jag ville.
Jag behövde vara för mig själv!!
Detta hemska rum vi satt i.
När han operearades utan smärtlidniring för att se om han reagerade.
Hur Anders och jag satt hos Anton i denna chock.
Han skulle dö och jag vet hur mycket jag viskade till honom och jag hoppas verkligen att han hörde.
Hur jag höll i hans händer och hur jag kramade honom.
Mitt älskade barn som jag butit inom mig i 9 månader och som jag fött
och varit så nära i 17 år.
Jag kunde inte förstå.
Det rann tårar från hans ögon och jag torkade och torkade både hans och mina.
Jag minns också hur personalen tvingade i oss mat.
Jag vet att jag inte ville ringa dem hemma förrän Wilma varit färdigt i skolan
för att de skulle få beskedet hemma.
De ringde flera gånger och jag fick hitta på och jag som inte kan ljuga.
Sen ringde jag hem och det första Wilma fråga är "kommer Anton att dö"?
Hur hysteriska tjejerna blev och vilken panik jag fick för att jag inte var hos dem.
Alla samtal jag ringde för att se till att tjejerna fick hjälp hemma.
Ringde Cilla på mitt jobb för att berätta och få telefonnummer.
Jag fick tag i Prästen Conny.
Jag tvingade våran husläkare att åka hem med lugnade tabletter till Hanna
(som hon inte tog).
Sökte Skolpsykologen.
Skickade massor med SMS.
Många gånger har jag undrat vad jag fick min kraft ifrån.
Men jag är så glad att jag fick den kraften.
Vid femtiden kom Conny in med Hanna, Wilma, min bror, mormor, Cilla, Ludde
och sen kom Simon och hans mamma och pappa.
ännu senare kom Sören och Jocke.
Annika , Conny och Elin kom in ännu senare.
Jag har inga klockslag.
Jag är så tacksam att alla kom och det kändes skönt att de alla fick se det vi hade sett hela dagen.
Jag vet att det var jobbigt för dem alla men jag tro att det är bra att ha sett för att förstå.
kl. 01.00 den 15 september åker Min bror och Conny hem de var de sista som var kvar.
Nu var det vi Anders, Hanna, jag och Anton.
Kl. 01.35 dör Anton.
Han valde själv och vi slappp stänga av.
Jag tro han kände att nu har dom varit här och sagt farväl och att han var färdig.
Han ville också att vi skulle slippa stänga av.
De kopplade bort alla slangar och maskiner och flyttade Anton till ett annat rum.
Vi var hos Honom i flera flera timmar.
Nu var Han död.
Hans kropp låg där i sängen men Han var någon annanstans.
Han var blå runt ögonen det var det enda som syntes av skadorna.
Han blev kallare och kallare.
Jag tog kort på Honom med min mobil.
Jag undrar hur många gånger jag har tittat på dom
för att övertyga mig själv att det är sant
HAN ÄR DÖD.
Jag är nu mamma till ett barn som är en ängel och till två barn här på jorden
Kram Kicki
1 år och 11 månader
Om 20 minuter är det bara ett dygn kvar tills det är 1 år och 11 månader sen Anton dog.
Det är en konstig känsla det var som igår det hände
men ändå känns det länge sen jag pratade med honom.
Hur får man ihop det???
Fredagen den 14 september 2007 då vi satt och vakade vid din sida
och när vi fick det hemskaste besked man som en förälder kan få
"Ditt barn kommer inte att överleva
Ditt barn är hjärndöd"
Anton 17 år och dör av sina benbrott. Man dör inte av ben brott det vet jag att jag tänkte.
Hur kunde han vara så pigg efter olyckan.
Denna saknad och längtan efter sitt barn det kan man inte i ord beskriva.
Vi har fått livstid av
sorg
smärta
saknad
längtan
tomhet
och tårar som aldrig tar slut
Älskar dig Anton
Varför fick den inte vara kvar i tunneln????
Tack underbara du som gjorde den!
Kram Kicki
Antons begravning
Denna otroligt fina sång sjöng Antonia Szabo på Antons begravning
Kram Kicki
P1 sommarprataren Malin Sävstam
Hon miste 2 av 3 barn och sin man i tsunamin.
Går gärna in och lyssna.
http://www.sr.se/cgi-bin/p1/kanalarkiv.asp?ProgramId=2071&NrOfDaysInArchive=100
Jag känner igen mig.
Kram Kicki
