TRO
TRO
Jag vill känna tro jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro
Finns det någon tro?
Känna tro igen.
Tyvärr gör jag inte det nu och i framtiden det vet jag inte .
Jag bli besviken på människor hela tiden tyvärr.
Jag vet att de inte kan veta hur det är men jag vill heller inte att de ska tala om hur jag ska göra när de inte vet.
Låt mig få göra det som känns rätt för mig.
Kram Kicki
Kraft
Denna underbara målning i tunneln som tyvärr inte finns kvar.
När man mist sitt barn har man en stor kris
och man tro att allt runt omkring ska fungerar.
Tyvärr är det inte så.
Hela tiden har vi fått försvara och förklara oss.
Myndigheterna i Sverige har väldigt mycket att lära men hur ska vi lära dom???
Det är något jag länge funderat på.
För varje gång jag hör någon blivit behandlad dåligt bli jag ledsen och arg.
Vad har sunt förnuft tagit vägen. Kan ingen tänka hur hade jag själv velat bli behandlad.
Vad får man för utbildning för att ta hand om oss:
VI FÖRÄLDRAR SOM MIST BARN???
SYSKON SOM MIST SYSKON???
Vi har drabbats av så många konstiga saker sen Anton dog att jag bli mörkrädd.
Jag vill absolut inte att någon annan ska behöva utstå det vi har varit med om.
Detta tar kraft och energi.
Vet att det inte bara är min familj utan många, många fler.
VI BEHÖVER KRAFTEN TILL ATT ORKA STÅ PÅ VÅRA BEN
Kram Kicki
Wherever you are
Din sorg är unik
Din sorg är unik,
skapad av ert särskilda förhållande till varandra,
särskilda omständigheter,
och bestämda egenskaper.
Bry dig inte om andras försök
att tala om hur du skall känna eller hur länge.
Jag har tagit denna ur boken
"Ger dig tid till att sörja"
kram Kicki
SORG
Sorg är att slitas i stycken.
Små bitar.
Varje bit har sin värk,
av längtan, av saknad.
Att inte förstå varför.
Man ropar rakt ut.
Mitt barn.
Vad jag älskar dig.
Vad jag saknar dig.
Jag får inte se dig, inte kan vi
prata och skratta tillsammans...
Eva Brodd
KRAM KICKI
Lämna mig inte
Denna fina sång som sjungs av en fantastisk kille Darin stämmer in på mig.
Det måste vara Du Anton som inte lämna mig .
Hur skulle jag annars orkar stå på mina ben. Jag bli förvånad varje dag.
Hur länge ska jag orkar???
När säger kroppen helt ifrån?
"Men nu har det ju snart gått två år" tänker nog många.
Till er kan jag bara säga:
* Att mista sitt barn är det värsta en förälder kan vara med om
* Det är en förälders värsta madröm.
* Det är så sjuk fel att begrava sitt barn.
* Det är fel led. Man ska begrava sina föräldrar inte sitt barn.
* Det fins inget tidbestämt när man ska mår bättre.
* Det går upp och ned. Man vet aldrig när det är upp eller ned förändringarna kommer snabbt.
* Tyvärr klara inte samhället att hjälp eller ta hand om oss. Sverige är ett U-land när det gäller sorg.
* Har man inte själv mist sitt barn kan man aldrig förstå fullt ut hur det är eller hur man bli. Man ska inte veta för man ska inte mista barn.
* Huvudet har fått en hjärnskada efter det som hänt. Man fungerar inte.
*Jag hade ett liv innan Anton dog och har nu ett nytt liv som jag inte vill leva men jag har inget val.
* En kamp hela tiden att försöka vara mamma till de barn man har i livet.
*Jag har fått livstid av
- sorg
-saknad
- längtan
-tårar
- tomhet
LÄMNA MIG INTE ANTON
Älskar dig kram Mamma
MIN SON ÄR DÖD
Min son är död
Döden delade mitt liv
i ett före och ett efter
den natten slogs allt sönder
Min son är död
Varje dag saknar jag honom
det som inte fick ske, skedde
det som inte kunde hända, hände
Min son är död
Tiden har lagts sig som en hinna
över smärtans öppna sår
men som förr blir det aldrig
Min son är död
Livet har förändrats
ingenting är självklart
ingenting är helt
Min son är död
OKÄND
Hemma efter FEBE
Vi är nu hemma efter FEBE mötet.
Idag var både Hanna och Wilma också med.
Hanna har varit med några gånger förrut men det var första gången för Wilma.
Efter fikat så gick Hanna, Wilma och ett annat syskon som var med in i ett annat rum.
Jag tro det är bra för dem att få prata syskonprat. Det var inte tyst i det rummet och det tycker jag är bra.
Syskonen har två sorger
HAR MIST SITT SYSKON
HAR MIST SINA VANLIGA, GAMLA FÖRÄLDRAR
( som inte är som förr och inte orkar det de ska m.m)
När man är i vår situation behöver man älta och älta. Det är det enda som kan lindra lite för stunden.
När jag kommer hem känner jag att jag får så MYCKET KRAFT när jag träffa dessa FEBE människor.
Ni kanske tror mig
när jag skrattar,
att jag mår bättre när jag ler.
När inte glansen finns i ögat
finns det nån som tåren ser?
När inga tårar finns att torka,
när jag skrattar bort min gråt.
När jag sväljer alla känslor
för att känna är för svårt.
Jag sväljer all förtvivlan,
jag flyr bort från min tår.
När jag kväver allt jag känner
ser då någon hur jag mår?"
(okänd )
God natt och sov gott
Kicki
FEBE
Vad skönt nu är det dax igen
Onsdag idag och FEBE träff i Örsjö kl.19.00.
Dessa träffa är för föräldrar som mist barn.
Jag tycker det är skönt att få träffa dessa människor för vi förstå varandra fullt ut.
FEBE gruppen Nybro startades upp april-08.
www.febe.net
Vi är 6 familjer som träffas varannan onsdag i Örsjö församlingshem.
Fler är välkomna.
kram Kicki
Min starka mamma
Min starka mamma
Min mamma är så stark, det säger faktiskt alla
Men i ensamhet om natten har jag sett hennes tårar falla.
Under sömnlösa nätter kommer jag tassande på tå
Hon vet inte att jag är där för att hjälpa henne förstå
Lika ändlöst som strandens vågor och hennes smärta
Jag vakar över min starka mamma som alltid bär mig
i sitt hjärta.
Hon bär ett leende, ett leende som hon tror hon döljer
Men genom Himlens dörr ser jag tårarna som följer.
Min mamma försöker att hantera döden
för att hålla mig kvar
Men alla som känner henne vet att det är
den enda möjlighet hon har.
När jag vakar över min starka mamma...
genom Himlens öppna dörr
försöker jag förklara att änglar skyddar mig nu
så som hon gjorde förr.
Men jag vet att det inte hjälper,
eller lättar bördorna hon bär,
har du möjlighet, gör ett besök...
och visa att du håller henne kär.
Vad hon än säger... hur hon än mår
Min starka mamma har ett hjärta, för alltid fullt av sår.
Kaye Des´Ormeaux
Svensk översättning Helen S. Wirén
Denna fina dikt säger mycket
Kram Kicki
En till......
Ja här komer en låt till det blev många men jag tycker om att lyssna det ger mig kraft
Kram Kicki
Martin Stenmark
Tears in heaven
Tårar från himlen
Många tro att det måste vara bra nu men jag kan bara säga att jag mår SKIT och att det finns ingen tidbestämt hur man ska mår när man mist sitt barn eller sitt syskon. Pratade nyss men den annan mamma som blivit utsatt för det idag på sitt jobb. Jag blir så ledsen varför ska man hela tiden förklara och försvara sig.
Det är något jag fått göra sen Anton dog har ingen kraft till det.
VEM SKULLE VILJA BYTA MED MIG???? Jag är säker till 100% att ingen vill det.
Läs mina flickors bloggar
www.jagheterhanna.blogg.se
www.jagheterwilma.blogg.se
Skoldax igen de skriver om det i sina bloggar.
Idag var det minnestund på Hannas skola för en kille som dog i sommar. Det rör upp för henne både att det snart var
2 år sen vi satt där och att det var en ny kille som inte fick var med oss här längre.
Tänker på hans familj, de är i början av helvetet.
Tårar från himlen
Till alla som saknar
Kram Kicki
Footprints in the Sand
Denna underbara låt hittade jag på Gunillas sida
Kram Kicki
Fotspår i sanden
Fotspår i sanden.
En natt hade en man en dröm.
Han drömde att han gick längs en strand tillsammans med Gud.
På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram
Han märkte att vid varje period i hans liv
fanns spår i sanden av två par fötter.
Det ena var hans, det andra var Guds.
När den sista delen av hans liv framträdde,
såg han tillbaka på fotsåren i sanden.
Då såg han att många gånger under sin levnads vandring
fanns det bara ett par fotspår.
Han märkte också att detta inträffade
under hans mest ensamma och svåra perioder av sitt liv.
Detta bekymrade honom verkligen
och han frågade Gud om detta.
"Herre, du sa den gången jag bestämde mig för att följa dig,
att du aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen.
Men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna i mitt liv
har det bara funnits ett par fotspår.
Jag kan inte förstå,
att du lämnade mig är jag behövde dig som mest"
HERREN svarade:
Mitt kära barn, jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig
under tider av prövningar och lidande.
När du såg bara ett par fotspår- då bar jag dig"
Jag vet inte vem som skrivit den .
Kram Kicki
En stjärna lyser så klart
Denna sjöng Jessika, Madde och Nina till Anton
när Hanna var Lucia i Paradisskolan -07
Kram Kicki
Tack Maria
Låten är så fin.
Hälsa dina underbara barn.
Kram Kicki
Här kommer den fina låten du skickade
Susannes underbara tavlor
Jag måste få visa dessa underbara tavlor som Susanne Fagergård gör.
Ursäkta Susanne jag har lånat bilder från din hemsida. www.detaljdesign.se
Jag har fått och köpt flera stycken.
Mina favoriter just nu är änglarna.
Det är en jättebra present.
Gå i och kolla på hemsidan där finns det flera olika och jag vet att Susanne gör efter önskemål.
Kram Kicki
Hur ska vi orka.....................
"Tänker på dej, hur gärna jag vill ge dej en kram...
Saknaden att få vara din mamma här och nu...
Att få se in i dina ögon igen...
Hur ska vi orka....
Orka att sakna...orka att gråta...orka att leva..."
Så här skrev min vän Cine på sin hemsida
Jag håller med dig Cine
Hur ska vi orkar.
Jag vet inte vad kraften har tagit vägen.
Tur att det finns helger.
Nu börjar skolan igen för Hanna och Wilma.
Vad skulle du gjort nu Anton???
Jag skulle så gärna vilja veta.
Igår var Simon och hans flickvän här.
Jag tog fram ett kort på Simon och Anton när de slutade 9:an.
Det gör så ont.
Men är så glad att killarna kommer och hälsa på.
Det ger mig någon konstig styrka.
Skulle vilja gå upp för trappan och hämta ner dig Anton.
Saknar och längtar.
Kramar från mamma Kicki
Fin dag
Idag har det varit klarblå himmel och varmt, men konstigt för det känns ändå som höst.
Det har blåst ner mycket löv i trädgården.
Det var precis samma väder den dagen när Anton blev påkörd.
Man kunde inte tro det var september.
Här är Lisa med sina favoritsaker.
Igår var hon hos frisören.
Hon är fin men ser liten ut när hon blev av med pälsen.
Jag har varit hos frisören idag.
SKÖNT.
Soliga kramar från Kicki
I tidningen Östra Småland
Jill hjälper Kalmarbor att få kontakt med döda
Jill Petersson kommer till Kalmar för att hålla seans.
Foto: Jessica Gow/Scanpix
KALMAR
Publicerad 090819 16:55. Uppdaterad 090819 17:27.
På torsdagen den 3 september håller mediet som är känd från TV, Jill Petersson, storseans i IOGT-NTO:s lokaler. Där får hon kontakt med publikens bortgångna anhöriga.
Jill Petersson är känd från flera spirituella TV-program, däribland "Det okända" och "Förnimmelse av mord". Den 3 september håller hon storseans i Kalmar för första gången. Jill berättar att de bortgångna tar kontakt med henne.
- Jag beskriver sedan för publiken hur personen som tar kontakt med mig såg ut och levde. Då vet personen i publiken vem det är. De hälsar saker ibland, till exempel att de mår bra och att de kommer närvara på någons födelsedag. Jag har ingen blekaste aning om vad de pratar om, men personen som kände dem vet, förklarar Jill.
Vanligtvis får Jill kontakt med 20-30 bortgångna under en storseans. Reaktionen från publiken varierar.
- En del blir rörda, glada och tycker att det känns bra. En del blir berörda på ett annat sätt. Det är väldigt individuellt.
Till storseansen i Kalmar har hittills ett 70-tal människor anmält sig. Jill tror att det blir fler.
- Det brukar vara runt 100-150.
Målgruppen är spridd.
- Det är alla sorters. Både ungdomar och äldre. På 90-talet var det många damer runt 55-85 år, men nu är det blandat både i åldrar och socialt, säger Jill.
Förutom att ta kontakt med döda, kommer Jill arbeta med något som kallas psykometri.
- Publiken får en lapp med ett nummer och färg när de kommer. I pausen får de lämna tillbaka lappen. Jag ber dem komma ihåg nummer och färg. Sedan vet jag vilka som hade vad. Till 97-98-99 procent stämmer det, säger Jill.
Hur kommer det sig att vissa har den förmågan du besitter att ta kontakt med döda?
- Alla har den mer eller mindre. Men de som jobbar med känslor kanske har lättare för det. Det är ju så, att intellektet är vårt största fiende. De som jobbar med teknik har svårare för det.
Kram Kicki
Älskade barn
Jag har sen jag fick mitt första barn den 14 april 1990 verkligen levt för dem och funnits för dem till 100%.
Stöttat och hjälp både vid positiva och negativa händelse.
De är ju en del av mig.
Som mamma har jag haft kontrollbehov runt dem hela tiden. Försökt får dem att förstå hur rädd om dem jag är och hur väl jag vill dem.
Efter många tråkiga och jobbiga och hemska saker vi varit med om har jag sökt extra stöd och hjäp för att jag ska finnas till hands för att hjälpa dem rätt och för att de ska mår så bra de kan efter omständigheterna.
Jag har väl varit dum att tro att alla mammor är såna, att de vill finnas till hands för sina barn men tyvärr har jag nu insett att det faktiskt inte alltid är så.
Jag bli ledsen, orkeslös och jag tappar tro på människor.
Älskade Anton, Hanna och Wilma
Jag är er mamma och kommer alltid att vara det.
Älskar er barn mer än livet
<3<3<3 Mamma
Tisdag
Tack Lina för fika, mat och pratstunden.
Antonia Szabo sjöng denna fina låt på Antons begravning.
Kram kicki
SORG ÄR
Sorg är......
... att tala om samma sak om och om igen.
... att vilja gömma sej för omvärlden.
... att behöva få omsorg och omtanke.
... att behöva få massor av närhet, beröring, kramar och kärlek.
... att förändras på djupet.
... att få tilliten till det man trott på rubbad.
... att få råd av de oerfarna och okunniga (lika oerfaren och okunnig var jag innan)
... att få möta värme och stöd av dem som vuxit till kärlek.
... att bli lyssnad av de erfarna och kunniga.
... att gå i lidandets skola.
... att uppleva sig som en belastning för omgivningen.
... att stelna i sina rörelser.
... att vandra hemlös utefter vägarna.
... att uppleva att Gud är långt borta och ändå sända nödrop till honom.
... att uppleva dagar av sol, värme och fågelsång som ett hån.
... att inse att ingen förstår.
... att tro att orden glad, trevligt, njuta, aldrig ska bli sagda och kända mer.
... att få sitt hem kallat dödsbo.
... att tvingas bli du med sorgen.
... att sörja frånvaro av liv, glädje och mening.
... att få det som varit livets njutning och glädjeämne omvänt till det mest svåra
och outhärdliga....
vistelsen på sommarstugan, julen, semestern, våra födelsedagar.....
... är tystnadens tid.
... är som att vara jagad av vargar, rastlös, rastlös.
... är ett överlevnadsprojekt stund för stund, timme för timme, dag för dag.
... är att aldrig mer, aldrig mer....
... är gråt och tårar.
... innebär att varje sekund, varje minut, varje timme, varje dag för all din framtid
är förändrad.
Detta och mycket mer är känslor och fysiska symtom som ska kännas, de tankar som ska tänkas och det sorgearbete som ska utföras.
Inte undra på att det tar tid och att vi blir trötta och kraftlösa under resans gång.
Det är ett mirakel att man överlever och att livet får mer och mer utrymme ju längre tiden går.
ANTONS GRAV
HANNAS UNDERBARA BILDER PÅ ANTONS GRAV AUGUSTI 2009
UTSKÄRNINGEN I STENEN
Tung helg
Nu är helgen över.
Det har varit en tung känslomässig helg.
13, 14 och 15 denna månad inträffade som precis i september 2007.
Jag går igenom vad som hände timme för timme och dag för dag.
Det är nog svårt att förstå, men är man i i det så är det så.
Ser inte fram mot september
* 5 år sen Hanna opererades
* 2 år sen Anton dog. Jag vill inte vara hemma då vi får väl se hur det bli.
Jag skulle bara vilja sova mig igenom hela månadern.
Idag är det måndag igen och det är inte min favoritdag.
Något positivt idag är att jag fick min tumlare lagad efter 3.5 vecka.
ÄNTLIGEN!!!!!!
Hur kan det få ta så lång tid????
När jag kom hem från jobbet hade Hanna kokt kaffe och Wilma gjort smörgåsar till mig.
TACK älskade barn.
Kram Kicki
Här kommer fina änglar
Idag är det 23 månader
Idag är det 23 månader sen Anton dog
Vi såg Dig ligga där
Förstod inte
Vart hade Ditt leende tagit vägen, glimten i ögat?
Varför andades du inte?
Tystnaden spred ut sina vingar över oss
Ville inte förstå
Vill inte fatta att Dina tankar var bortblåsta
Att Dina drömmar var förstörda
Att Du aldrig mer skulle få känna vinden mot
Ditt ansikte
Se solen gå ned vid horisonten
Höra fåglarna sjunga i träden
Känna doften av sommaren
Ville inte förstå att anledningen till att Du inte andades
Berodde på att Du inte fanns
Det enda som finns kvar nu, av Dig, är vår saknad
Sticket i bröstet och tårarna längs våra kinder
Det enda som finns kvar nu är våra minnen
Och tystnad
Så mycket tystnad
Författare Okänd
Vi lever detta nya liv som vi inte valt att leva.
Som jag inte lärt mig leva om jag någonsin kommer att göra det.......
Sorg-Saknad-Smärta-Tomhet-Tårar-Längtan
Sorg är att slitas i stycken.
Små bitar.
Varje bit har sin värk,
av längtan, av saknad.
Att inte förstå varför.
Man ropar rakt ut.
Mitt barn.
Vad jag älskar dig.
Vad jag saknar dig.
Jag får inte se dig, inte kan vi
prata och skratta tillsammans...
Det vackraste i livet
kan ingen ta ifrån mig
minnen av dig mitt älskade barn
när tiden är inne möts vi igen
Saknar dig oändligt
Din Mamma
23 månader
Denna underbara fina sång skrev Jennie till Anton
Anton och Jennie har gått i grundskolan tillsammans.
Tack Jennie den är helt fantastisk.
Det känns otroligt hedrade att du har gjort allt detta för oss och framförallt för Anton.
Nu om 35 minuter är det bara en månad kvar tills det är 2 år sen Anton dog.
13 september 2007 Anton blir påkörd
14 september 2007 ligger hjärndöd
15 september 2007 Anton dör.
Tre datum som alltid kommer att finns med mig.
Kan inte bara tänka på ett utan på alla tre eftersom de hänger ihop.
Kram Kicki
Kärleken är På Antons begravning
Denna otroligt fina sång sjöng Marie på Antons begravning
Kram Kicki
Ängeln i rummet
14 september 2007
När vi blev utskickade från Anton.
Besked efter besked .
Läkarna kom tre tillsammans och berättade .
De kom in tre gånger och för varje gång var det värre och värre.
Sista gången kom det man aldrig vill uppleva
ANTON ÄR HJÄRNDÖD OCH HAN KOMMER ATT DÖ.
Jag sa direkt att vi skulle stänga av alla maskiner men läkaren sa att man väntar ett dygn.
Kl 8.00 på lördagen den 15 september skulle alla maskiner stängas av.
Jag minns att Anders ville till Anton direkt
och jag ville stanna kvar själv i rummet en stund
men läkaren ville inte lämna mig själv men till slut fick jag som jag ville.
Jag behövde vara för mig själv!!
Detta hemska rum vi satt i.
När han operearades utan smärtlidniring för att se om han reagerade.
Hur Anders och jag satt hos Anton i denna chock.
Han skulle dö och jag vet hur mycket jag viskade till honom och jag hoppas verkligen att han hörde.
Hur jag höll i hans händer och hur jag kramade honom.
Mitt älskade barn som jag butit inom mig i 9 månader och som jag fött
och varit så nära i 17 år.
Jag kunde inte förstå.
Det rann tårar från hans ögon och jag torkade och torkade både hans och mina.
Jag minns också hur personalen tvingade i oss mat.
Jag vet att jag inte ville ringa dem hemma förrän Wilma varit färdigt i skolan
för att de skulle få beskedet hemma.
De ringde flera gånger och jag fick hitta på och jag som inte kan ljuga.
Sen ringde jag hem och det första Wilma fråga är "kommer Anton att dö"?
Hur hysteriska tjejerna blev och vilken panik jag fick för att jag inte var hos dem.
Alla samtal jag ringde för att se till att tjejerna fick hjälp hemma.
Ringde Cilla på mitt jobb för att berätta och få telefonnummer.
Jag fick tag i Prästen Conny.
Jag tvingade våran husläkare att åka hem med lugnade tabletter till Hanna
(som hon inte tog).
Sökte Skolpsykologen.
Skickade massor med SMS.
Många gånger har jag undrat vad jag fick min kraft ifrån.
Men jag är så glad att jag fick den kraften.
Vid femtiden kom Conny in med Hanna, Wilma, min bror, mormor, Cilla, Ludde
och sen kom Simon och hans mamma och pappa.
ännu senare kom Sören och Jocke.
Annika , Conny och Elin kom in ännu senare.
Jag har inga klockslag.
Jag är så tacksam att alla kom och det kändes skönt att de alla fick se det vi hade sett hela dagen.
Jag vet att det var jobbigt för dem alla men jag tro att det är bra att ha sett för att förstå.
kl. 01.00 den 15 september åker Min bror och Conny hem de var de sista som var kvar.
Nu var det vi Anders, Hanna, jag och Anton.
Kl. 01.35 dör Anton.
Han valde själv och vi slappp stänga av.
Jag tro han kände att nu har dom varit här och sagt farväl och att han var färdig.
Han ville också att vi skulle slippa stänga av.
De kopplade bort alla slangar och maskiner och flyttade Anton till ett annat rum.
Vi var hos Honom i flera flera timmar.
Nu var Han död.
Hans kropp låg där i sängen men Han var någon annanstans.
Han var blå runt ögonen det var det enda som syntes av skadorna.
Han blev kallare och kallare.
Jag tog kort på Honom med min mobil.
Jag undrar hur många gånger jag har tittat på dom
för att övertyga mig själv att det är sant
HAN ÄR DÖD.
Jag är nu mamma till ett barn som är en ängel och till två barn här på jorden
Kram Kicki
1 år och 11 månader
Om 20 minuter är det bara ett dygn kvar tills det är 1 år och 11 månader sen Anton dog.
Det är en konstig känsla det var som igår det hände
men ändå känns det länge sen jag pratade med honom.
Hur får man ihop det???
Fredagen den 14 september 2007 då vi satt och vakade vid din sida
och när vi fick det hemskaste besked man som en förälder kan få
"Ditt barn kommer inte att överleva
Ditt barn är hjärndöd"
Anton 17 år och dör av sina benbrott. Man dör inte av ben brott det vet jag att jag tänkte.
Hur kunde han vara så pigg efter olyckan.
Denna saknad och längtan efter sitt barn det kan man inte i ord beskriva.
Vi har fått livstid av
sorg
smärta
saknad
längtan
tomhet
och tårar som aldrig tar slut
Älskar dig Anton
Varför fick den inte vara kvar i tunneln????
Tack underbara du som gjorde den!
Kram Kicki
Antons begravning
Denna otroligt fina sång sjöng Antonia Szabo på Antons begravning
Kram Kicki
P1 sommarprataren Malin Sävstam
Hon miste 2 av 3 barn och sin man i tsunamin.
Går gärna in och lyssna.
http://www.sr.se/cgi-bin/p1/kanalarkiv.asp?ProgramId=2071&NrOfDaysInArchive=100
Jag känner igen mig.
Kram Kicki
När det otänkbara händer
När det otänkbara händer
När det otänkbara händer
- som ingen människa kan förutse.
När ödet ger dig en hand
- du aldrig ville se.
Och kan någon se nån mening
- i något av det som sker.
Varför drabbades just du?
Varför just här och nu?
Och du har en lång mörk väg framför dig
- som du aldrig tänkt att gå .
Man får ta ett steg i sänder.
Vad ska man annars göra
- när det otänkbara händer?
Och inget hörs och inget syns.
När en värld plötsligt bryts itu.
Dagar kommer och dagar går här.
Solen skiner som förrut.
Det är något som vi gärna glömmer
- det är livets bräcklighet.
Och för dem som lämnats kvar
- bara frågor inga svar.
Hör - du kommer att klara det här!
Ge det den tid det tar.
För varje vilsen människa
finns en väg tillbaks. Tillbaks!
(Mauro Scocco)
En lycklig Simon
Han var så stolt och jag blir så glad för hans skull.
Vilken känsla och jag minns precis när jag själv körde iväg med min första bil.
Jag hoppas att Anton kan se. Jag hoppas Anton kan vara med på sitt sätt.
Jag önskar av hela mitt hjärta att du Anton fått uppleva att ta körkort och köpa din första bil. Jag vet precis hur förväntansfull du var och hur mycket bilar du tittade på.
Hoppas också du kan se Hannas och min lilla Golf. Den är svart som jag fick reda på att jag skulle ha.
Jag hoppas också att du Anton ser att Pappa gjejar och ser du vad fina fäljarna blev.
Lycka till nu Simon med Volvon
Kram Kicki
Konstigt
Idag är Hanna precis lika gammal som Anton var den dagen han dog.
Jag har inte haft ett levande barn som varit äldre än 17 år 5 månader och 1 dag.
Imorgon har jag Hanna som är 17 år 5 månader och 2 dagar.
Konstigt.
Kram kicki
Halleluja på Antons begravning
Denna spelade vi på Antons begravning
Kram kicki
HALLELUJA
Jag fick låna en ängel
Jag fick låna en ängel
Mitt liv
Kram Kicki
<3
Jag skall försöka förklara för er
Om din förälder ett syskon, eller en vän har dött
Många tårar har du gråtit
Men om ditt barn har tagits bort
Tårarna kommer att pågå, för evigt, och varje dag
Om du har en stund eller två
skall jag försöka förklara för er
Varför vi aldrig kommer att bli densamma
Och trots allt är vi normala, inte galen
Att begrava din mamma eller din pappa
Är alltid så oerhört sorgligt
Men i ditt hjärta har du alltid vetat
Det här är vad du förväntades göra
Ett barn ska leva för att säga adjö
till föräldrar, när de dör
Skulle barnet vara först med att gå
en förälders blod, slutar sitt flöde
Deras hjärta krossas djupt inom dem
de önskar att de också kunde ha dött
Ett trasigt hjärta går långsamt att repareras
När det splittrats, är det för alltid trasigt
Föräldrar lär sig att leva varje dag
Döljer sina verkliga känslor djup inom sig
Känner att människor inte förstår
varför de behöver en hjälpande hand
Om du blir flådd levande
Och denna smärta du överlever
ska Du veta att vi går varje dag
Med vår hudlöshet, allt är borta
Omnämnandet av mitt barns namn
kan få mina ögon att tåras, gråten är nära
---------------------------------------------
Skrivet av en amerikansk mamma som förlorat barn. Men sant för oss alla.
Kram Kicki
Älskade barn
Det vackraste i livet
kan ingen ta ifrån mig
minnen av dig mitt älskade barn
när tiden är inne möts vi igen
Saknar dig oändligt
Din Mamma
Måndag
Måndag igen
Jag tycker inte om måndagar.
Idag skulle det varit jättefint väder men vart tog det vägen vi som skulle åkt och badat.
Regn och åska istället Fy vad tråkigt.
Kram kicki
Begravning
Antons begravning 28/9-07
Idag begravdes en kille som var ett år yngre än Anton.
Varför varför ska dessa unga pojkar inte få leva????
Det är sååååå fel.
Det är nu efter begravningen som helvetet för den familjen och kompisarna börjar.
Jag känner dem inte men mina tankar finns hos dem.
Kram Kicki
Sorg
Sorg är att slitas i stycken.
Små bitar.
Varje bit har sin värk,
av längtan, av saknad.
Att inte förstå varför.
Man ropar rakt ut.
Mitt barn.
Vad jag älskar dig.
Vad jag saknar dig.
Jag får inte se dig, inte kan vi
prata och skratta tillsammans...
Eva Brodd
Kram Kicki
Det svåraste av sorger
Det svåraste av sorger
Det svåraste av sorger
är när livet blir för kort
och en dotter eller son
för alltid ryckts bort.
När någon man gett liv
och älskat mest av allt
så grymt kan tas ifrån en
blir det ofattbart och kallt.
I sorgens tunga mörker
får man ta en dag i sänder
och försöka samla kraft
tills ljuset återvänder.
Och i all gränslös saknad
så hjälper det att se
den medkänsla och omsorg
som andra har att ge.
Okänd
Kram Kicki
Trasigt hjärta
Så förunderligt orättvist kan livet vara och det finns inga ord som kan trösta ett trasigt mamma och pappa hjärta.
Det blir aldrig lagat. Det kanske läcker lite fint i kanterna men längst därinne pulserar alltid ett öppet, ilsket sår.
Kram Kicki
Ett ögonblick
Ett ögonblicks skillnad från en sekund till en annan,
och ingenting blir någonsin detsamma igen.
Kram Kicki
Välkommen till min blogg
Jag har aldrig haft blogg förut så det är nytt för mig.
Få se om det passa mig.
Jag är gift och mamma till tre barn. En pojk och två flickor.
I september 2007 hände det som inte får hända jag miste min son i en trafikolycka.
Jag hade ett liv före den 13 september -07 och nu har jag ett nytt liv som jag ska lära mig att leva fast jag inte vill.
Kram Kicki
